Göteborgsposten – 20 juli 1864, sida 3

skepparen hade ombord, urmakeriarbetaren Alex. Kristiansson frän Tossened, och dä för öfrigt den okandes tidiga besök på skutan föreföll besynnerligt, fann skepparen för godt att antasta honom. En i närheten befintlig nattvakt kom honom till hjelp; och då man tog mannen i närmare betraktande befanns det verkligen, att den inre af de båda rockarne i enlighet mad skepparens aning tillhörde Kristiansson. Denne hade, då han på aftonen kom ned på skutan för att tillbringa natten, i ljuf förtröstan på menniskors ärlighet, lagt rocken ofvan på storluckan å skutan och sig sjelf i skansen, der han snart insomnade, utan att ana det han var så nära att för evigt skiljas från sin prydliga, svarta klädesrock. Den fångade tjufven hade naturligtvis en historia redo för att förklara sin oskuld i denna affär. Han, hvars namn var Anders Olsson, hade för det första aldrig förut förnärmat någon menniska, och för det andra hade detta icke heller nu varit hans afsigt. Saken var nemligen den, att han om qvällen på en krog råkat tillsammans med en person, hvilken frågat honom om han ville köpa en vacker rock för billigt pris. O. svarade härpå sanningsenligt att kan ej hade tillräckligt penningar, men den okände, som hade ett ofantligt förtroende till O:s srespektabilitet, förklarade att han kunde göra en liten afbetalning vid tillfället och gälda det öfriga sedan han förtjent mera penningar. O. lemnade honom derpå en rdr. Då affären så till vida blifvit uppgjord, meddelade den okände, att han hado rocken liggande på en skuta, der han var besättningskarl, men att han ej sjelf ville gå ombord och hemta den, emedan den ösriga besättningen skulle tadla honom för hans dumhet att göra sig af med ett sä gentilt plagg som merabemälde rock. Hans önskan vore derföre den, att O. skulle gå ombord och hemta den, der den låge på storluckan. O. såg naturligtvis intet ondt i att ashemta hvad han nu betraktade som sin okränkbara tillhörighet. Han gick derföre ombord på skutan, tog på sig rocken, som passade förträffligt, och utanpå hvilken han, då det var kallt på morgonqvisten, sedermera tog det äldre och mera blygsamma plagget. Under detta hans förehafvande hade den andre karlen — Åbofven som satt honom i denna ledsamhet — aflägsnat sig, något som han äfven sjelf ämnade göra då han i detsamma antastades och togs i förvar, okyldigt naturligtvis. på samma gäng som O. gjorde sin operation med rocken, fick han äfven såsom biprodukt en liten pistol, liggande i rockfickan och hvilken värderades till 1 rdr 25 öre i poliskammaren, då deremot rocked uppskattades till ett värde af 10 å 12 rdr. Olssons historia togs naturligtvis icke för god af poliskammaren, utan remitterades målet till rådhus? rätten, och införpassades O. till cellfängelset för att derstädes afbida ransakningen. — Ett arbetslag med en herre vid namn Möller: ström i spetsen stod i går uppkalladt inför polisen emedan de ute vid Kusten begått det nidingsdådet att kasta sten på en gammal gubbe, hvilken i en båt rodde förbi och som väl yttrat några hånfulla ord till det snygga sällskapet. Ett par af de uppkallade medgåfvo att de kastat sten, men utan att råka eller vilja råka gubben. En sten hade träffat gubben under ögat, och denna hade, enligt hvad en af de inkallade uppgaf, blifvit kastad af en karl vid namn Carl T Olsson, hvilken dock fräckt nekade dertill. Den per: son som uppgaf detta hade väl ej med full säkerhet ssett då Carl Olsson kastade stenen, men då man roTpat att gubben blifvit skadad, aflägsnade sig O. har stigt, sägande Tyst, tyst lEnligt hvad af en poliskonstapel upplystes hade bemälde O. förlidet år illa skadat ett barn genom stenkastning, men som endast minderåriga åsett dennå nans bedrift kunde han ej tilltalas derför. Målet uppsköts, för ytterligare bevisnings anskafTI fande, på åtta dagar. i — Garfvaregesällen Adrian Lindbom stod i går i poliskammaren tilltalad för det han från en kamrat, vorske garfvaregesällen A. Christianssen, stulit en plånbok med en inneliggande norsk sedel å 10 specier. Detta hade skett i måndags, och var förloppet, enligt Christiansens af Lindbom bekräftade berättelse, följande: Efter att ha gått ut kl. omkr. ett på middagen i måndags återkom Lindbom vid fyratiden temligen drucken och ville att C. skulle följa med honom ut. C. hade likväl ej vanan att fira fri måndag och afböjde derföre hans förslag. L. bad då att af C. få låna två riksdaler som lågo på en hylla i verkstaden, hvilket beviljades. C. gick ut, men när han återkom på verkstaden, fann han L. stående i en garderob, i hvilken C. i en rockficka hade portmonnån och sedeln förvarad. En stund efter det L. sedermera aflägsnat sig, märkte C. att han blifvt bestulen. Han tog derföre en annan person med sig och uppsökte L. som befann sig på en krog mycket öfverlastad. C. höll sig utanför, medan den andre gick in och intog någon förtäring samt derefter bad L. betala för honom, föregifvande att han icke egde penningar. L., som troligen begått brottet under inflytande af ruset och nu alldeles icke visste hvad han gjorde, tog fram der stulna plånboken, hvilken genast igenkändes. Vid med honom hållet förhör erkände han stöl den, men visste ej hvar han i ruset gjort af penningarne. Det blet dock sedermera upplyst, att han lem nat sedeln att vexlas till en annan gesäll, som säll skapat med honom under rumlet. Denne hade ganskriktigt vexlåt sedeln, men som blott två rdr upprum lats, hade han ej svårt för att åter vexla till sig och återlemna densamma. Vid polieförhöret i går vidhöll L. sitt erkännan åe. Målet remitterades till rådhusrätten, och qvarsit ter L. under tiden i cellfängelset. — Ransakning skulle i går företagits med flicka? Johanna Persson, misstänkt för barnamord. Som docl betyg från fängelsets läkare inlemnades deröfver at Johanna Persson fortfarande vore tillfölje af sjukdon oförmögen att undergå förhör, uppsköts målet ytterli gare tills om fredag. — En gumma som blockat blommor i Kungs parken, troligen för att försälja dem på apoteker dömdes härför till 10 rdrs böter eller 14 dagars en kelt fängelse, till hvars undergående hon i anseend till bristande tillgång genast infördes på cellfängelse A — — — -tÅ-— — Nalagorammor