Göteborgsposten – 20 juli 1864, sida 2

——7—7— —— — Det var just då jag tagit mig en liten perla, och ni vet — Ett fasaväckande skri afbröt sköterskans bekännelse — ett fasaväckande skri fullt af bertörtning och qval. Men mrs Pepperfly var alltför öfverraskad att inse om det kom från mrs Crane i sängen eller mrs Gould bredvid henne eller från dem begge. Hvilken uppståndelse blef ej nu i kammaren! Hvad fattades den sjuka? Var det en svimning? — var det konFulsioner? — eller var det döden? Var det Guds vilja, som tog henne från denna verlden? eller hade något gift blifvit gifvet henne af misstag? De, som äro vana vid att se personer dö, misstaga sig ej när detta inträffar, och mrs Peppefly, hvars tankekraft blifvit ovanligt redig, vred händerna ångestfullt. — Hon är död! utropade hon till värdinnan. Så säkert som ni och jag stå här, är detta döden, och hon lefver inte mer. Det måste ha varit gift i medikamentet, soch man kommer kanske att anklaga oss för att ha gifvit henne det och sen hiinga oss. Med ett jemmerrop, som bort kunna höras på andra sidan gatan, störtade mrs Gould nedför trappan. Förvirringen och fasan hade gjort henne nära nog vansinnig Hon var uppskrämd dels genom den nyss timade tilldra gelsen och dels genom den anmärkning sköterskan gjort Hon sprang ut genom förstugudörren, lemnade den öpper och sprang flåsande uppåt, medan en dunkel tanka at nemta mr Grey föresväfvade henne. Men innan hon kon till hans hus, mötte hon mr Carlton.