Göteborgsposten – 19 juli 1864, sida 3

rrant, DICK Mal älsSRUTIITCn då SYMLLUJP 4 Oe 3eams station å Woldon-Petersburgerbanan. Nilson måste slåss hela natten och följande norgon, utan att dock kunna bryta sig genom ydtruppernas leder. General Meade skickale då 6:te kåren och en afdelning af den :de till Wilsons undsättning, då Wilsom kom genom och nordtrupperna satte sig i besittsing af en del af Waldonbanan, c:a 2 sv, nil från Petersburg. I en depesch af d. 28 Juni e. m. från wordarmeens högqvarter läses: En häftig strid. egde i Lördags, d. 25:te, um mellan vårt kavalleri och en sydstyrka vid Chickahominyfloden. Sydtrupperna hade öljt mordgeneralen) Sheridan från White House (vid Vorkfloden), i afsigt att kunna atskära nans tross, som var mycket stor, och de ansropo honom derföre här. Skärmytslingen började tidigt och varade ända till middagen, lå sydinfanteriet gjorde ett våldsamt anfall på nördtruppernas linier, men blefvo dock tillbakaslagna. Vår förlust var 1,500 man. Vårt folk och hela trossen lyckades gå öfver utan vidare förlust. Hela styrkan har anländt till Jamesfloden och skall gå öfver i natt vid Cit ty Point. ; Som bekant har Sheridan senare gått öfver och stött till Grant. Nordgeneralen Hunter, som skulle nordvest ifrån närma sig krigsskådeplatsen, säges ha blifvit hårdt ansatt af sydtrupperna och nödgats af brist på ammunition draga sig tillbaka till vestra Virginien. I Georgien har nordgeneralen Sherman alldeles hejdats i sitt framryckande, Han befinner sig nu i en rad af bergshöjder alldeles norr om Marietta och c:a 31, sv. mil från Atlanta. De förnämsta höjderna äro Lost Mountain, Kenesaw och Pine Mountains. . Han hade kommit fram till dem d. 18 Juni och gjorde samma dag tvenne fåfänga försök, att taga sydtruppernas ställning. D. 27:de eller nära 10 dagar derefter, försökte han att bemäktiga sig Kenesaw Mountain, men tillbakaslogs med en förlust, som han sjelt uppskattar till 2,500 man och Södern till 4,500. Under det han sålunda hålles i schack, hotas hans kommunikationslinie af de mest påträngande rörelser. General Forrest är troligen. i hans rygg, general Wheeler har redan visat sig vid Chattanooga, och vi höra nu omtalas en ny fiende i general Pillow, som säges hafva angripit Lasfayetta, en stad ungefär 31, sv. mil söder om Chattanooga. Sherman anses derföre allmänt sväfva i stor fara. Frankrike söker å ena sidan alltmera närma sig. England, men å andra sidan uttala sig dess halfofficiela press emot de trenne östra stormakterna. Särskilt angriper nu Pays i de starkaste ordalag Ryssland, Osterrike och Preussen. Bladet beskyller kejsare Alexander för, att han svikit de förhoppningar han väckte vid sin tronbestigning, i det han återvändt till sin fars system, liksom om Sebastopel icke blifvit intaget sedan dess. Den stora ryska reformen, som går ut på böndernas frigörande, förklarar Pays för en manöver, som ensamt är beräknad på att bringa jordegendomarne i andra händer. Österrike, fortfar tidn., har äfvenledes glömt Magenta och Solferino, hvilka tvungo det att bryta med Metternichs politik, och lemnar åter den konstitutionela väg, som det under sina undersåters jubel beträdde efter nederlagen i Italien. Österrike har vändt tillbaka till 1814, och det var en illusion att tro, att Rechberg och Schmerling skulle vara det unga Europas representanter i Wien. Preussen följer Rysslands och Österrikes exempel, fastän det för sej länge sedan gjorde sig till med att vara de liberala ideernas förkämpe i Tyskland och vid förbundsdagen. Kabinettet i Berlin uppsoffrar allting för att uppnå en tillfällig säkerhet och söker att komma ifrån skeppsbrottet genom att smickra nationalstoltheten. V. Bismarck hoppades, att kanondundret från DyprIpel skulle tvinga oppositionen till tystnad, och för att försäkra sig om denna afledningskanal, vann han kejsarne af Ryssland och tlÖsterrike för en allians mot det unga Europa. e Denna seger är emellertid en rent tillfällig, 3 och Preussen skall komma att plikta härför flmed förlusten af hela sitt inflytande i Tyskland; ty då tyskarne se, att det icke längre går i spetsen för den allmänna meningen, som efordrar enhet och frihet, skola de alla vända ilsig ifrån det. De trenne monarkerna taga i allmänhet fel, om de tro, att de genom sina -söfverenskommelser i Kissingen och Karlsbad t blifvit herrar öfver Europas öde; ty i de konhgresser, som förut höllos under deras auspicier, hade England och Frankrike säte och stämma, under det de deremot nu stå i ett annat läger, der frihet och nationalitet äro yr fältropet. Efter dessa anmärkningar förklarar Pays till slut, att England och Frankrike — — n — — mm FT — — AAA Ph u n ) tPå grund af hela sin utveckling äro naturliga allierade, emedan de båda hylla framåtskridande, civilisation och frihet, och om de ärligt och uppriktigt sluta sig tillsammans, skall ot Europa vara försäkradt om fred och frihet under en lång följd af år me oo A harättar Att