Göteborgsposten – 18 juli 1864, sida 2

Danmark. För någon tid sedan, innan ännu minieterförändringen egt rum, väcktes inom riksrådet ett förslag om afgifvandet af en adress till konungen, hvari den önskan framhölls, att regeringen måtte undvika hvarje lösning af tvisten med Tyskland, som kunde leda till ett Slesvigholstein, och framförallt ett sådant förenadt med konungariket genom personalunion. Då ministåren förändrats, uppsköts förhandlingen af nämnda adress, hvilken dock nu åter upptagits. I thorsdags öfvergick den i landsthinget till andra behandlingen. Debatten var liflig och varm. Under förhandlingen i onsdags yttrade sig konseljpresidenten Bluhm e. Hans uttalande var, enl. , Fedrel., förnämt artigt, men i sjelfva verket mera undvikande än tillfredsställande. Han fann adressen oskyldig, men hemställde till församlingen, huruvida det skulle vara klokt att binda regeringens händer genom en dylik instruktion. De bästa talen för adressen voro Clausens, Mouriers, Lehmanns och isynnerhet Madvigs, hvilket innehöll många träffande anmärkningar och framsades med en värme, som gjorde ett starkt intryck. Andree talade bl. a. mot adressen. Åans tal var rent af ohyggligt och belönades endast med Tschernings bisall. — I torsdags öppnade finansministern debatten. Han afrådde äfvenledes adressens ingifvande och uttalade sig något bestämdare än konseljpresidenten dagen förut. Ett förslag af Andre om, att afbryta första behandlingen och hänvisa adressen till det af hela thinget bestående utskottet för statslånesaken, förkastades med 33 röster mot 20; derpå antogs öfvergången till andra behandlingen genom ett af den nationala sidan begärdt namnupprop med 42 ja mot 14 nej; hvarefter adressen öfverlemnades till ett utskott af 9 medlemmar. — Som i dag, måndag, börjas adressdebatten i folkethinget. I Danmark är reaktionen verksam med uppsättandet af adresser till konungen, hvari han uppmanas alldeles bryta med den s. k. nationala politikens system. Bl. a. adresser nämnes äfven en i Köpenhamn cirkulerande, utfärdad af 31 män, bland dem den bekante Höiesteretsassessoren Otto Miller, hvilka i den nya ministören se en borgen för att konungen skall lyckas i sina sträfvanden för fredens återvinnande.