Göteborgsposten – 18 juli 1864, sida 1

Precis kl. sju den afton var mr Stephen Grey hos mrs Crunes väntande på mr Carlton. Mrs Cranes kinder voro röda och hon tycktes ha litet feber. — Här har pratats för mycket, sade han till Judith, som satt i rummet åt gatan. — Hon vill tala, sir, svarade Judith, och då hon känner sig må väl, är det ju helt naturligt. — Men icke nyttigt, sade han. Hvar är sköterskan ? — Hon var här två minuter innan ni kom. Kanske hon gått ner efter något. Mr Stephen, och sköterskan hördes flåsa fram ett svar. Hon blef alltid andtruten, då hon gick uppför trappan, hur långsamt hon än gick. — Hvad är detta, mrs Pepperfly? Ni har låtit den sjuka tala för mycket. — Jug skall säga, sir, hon vill tala, svarade mrs Pepperfly, nästan såsom Judith svarat. Hon är bra, sir, kanske lite varm, men det skadar inte; hon är för ung och frisk för att hon skulle kunna ha ondt af att tala litet. — Jag vill icke att hon talar förrän hon är starkare, sade mr Stephen. Ni mäste hindra henne derifran. Jas skall sända henne en kalmerande dryck liksom jag gjorde i går qväll. (Forts.)