Göteborgsposten – 15 juli 1864, sida 2

Danmark. Den nya danska ministerens medlemmar infunno sig i tisdags, klädda i full gala, uti riksrådets båda afdelningar. H. exc. inrikesministern uppläste dervid följande meddelande, hvilket angifver den nya ministerens ställning: II. M:t konungen har allernådigst entledigat sina förra radgifvare och uppdragit: oss, att vara hans ansvariga råd och öfvertaga ledningen af de allmänna endena, emedan H. M:t — vi äro bemyndigade att uttala detta inför riksrådet — hyser den öfvertygelse, att det förr skall kunna lyckas män, hvilka hittills ej haft del i statens styrelse och händelsernas gång, att till ett drägligt slut föra de förvecklingar, ur hvilka den med fara hotande ställning framgått, i hvilken Danmark nu befinner sig, än aet skulle lyckas de män, hvilkas råd H. M:t hittills följt. Vi äro fullt medvetna om betydenheten i den för oss ställda uppgiften samt om de svårigheter och hinder, som utförandet af det uppdrag man gifvit oss skall kunna möta, liksom vi äro genomträngda af öfvertygelse om det stora ansvar, vi påtagit oss. Men vi ha trott, att det under närvarande omständigheter var en oeltergiflig pligt, som tillgilvenhet för konungen och kärleken till saderneslandet bjödo oss att uppfylla, att ick ika det förtroende, H. M:t visade oss, i hopp om att äfven skola vinna riksradets och folkets förtroende, ty utan detta, utan en fast sammanslutning af folket och dess representanter till och omkring konungen och hans råd, skola vår redliga vilja och våra ifrigaste anden ingenting förmå i att föra Danmark med räddad ära och tryggad sjelfständighet ur den farliga ställning, hvari händelsernas gang bragt landet, i trots af armeens och flottans mod och tapperhet, och oaktadt hela folkets uthallighet i att bära tunga offer. -Att vi under de förhållanden, i hvilka landet befinner sig, ej kunna uppställa något egentligt program, att vi icke ens för folkets utvalda kunna angilva, genom hvilka medel och på hvilka vägar vi skola eftersträfva hvad som lörst och främst synes oss nödvändigt, för att fåderneslandet, kämpande med en öfvermäktig fiende och utan att kunna vänta snabbt och tillräckligt aktivt bistand al någon annan makt, icke skall förblöda — att vi icke nu kunna uttala oss härom, det torde vara klart för en hvars lugna och kloka betraktelse af förhållandena. Vi kunna derföre ej f. n. uttala annat och mera, än att vi skola stå oryggligt fasta på laglighetens grundval och aldrig tillåta oss ge H. M:t ett råd, som icke står i fullständig öfverensstämmelse härmed, och hvilket konungen dessutom — derom bör hela folket vara öfvertygadt — skulle vara den förste att fördöma, och att Danmarks frälsning, ära och sjelfständighet skola vara ledstjernan för alla våra handlingar, det dyra mål, mot hvilket alla våra strälvanden skola vara riktade. Danska armcens öfverbefälhafvare general Steinmann har utfärdat denna dagordre, daterad högqvarteret i Eiby, å Fyen d. 9 Juli: Soldater! Enligt all sannolikhet skall fienden försöka ett angrepp på Fyen. Jag är öfvertygad om, att hela armåen är med mig fast besluten att ej sky något offer för att tillbakasla detta; det skall och bör lyckas oss, endast vi alla i förening hysa den fasta viljan att segra. Varen uppmärksamma, kamrater! Låten ej någon ansträngning vara eder för stor! Inläten eder icke på långt skjutande, utan kasten fienden med bajonetten i hafvet, om han skulle förväget öfverskridit det! Tanken på, att kampen gäller Danmarks hjerta, skall ge dubbel kraft åt eder arm — och Försynen skall välsigna eder gerning. Vår lösen vare: Konung och Fädernesland! Steinmann. Preussiske militärbesälhafvaren i Jutland Vogel v. Falkenstein, har utfärdat en del kungörelser, ur hvilka följande punkter förtjena meddelas : Embetsmän, som lemna sin post elle visa genstridighet, skola ställas inför krigsrät och deras förmögenhet konfiskeras. Från i dag och tillsvidare får intet, son