Göteborgsposten – 15 juli 1864, sida 1

i Riksrådet och sedermera vid konungens bord, i det de voro inbjudna till middag å Bernstorfts slott. Det var ju helt naturligt att utsigterna att få del af det nya ministeriets program hade loehat en talrik mängd åhörare till things-salarnes läktare; men huruvida dessa fingo sin vetgirighet stillad blir en annan fråga, då ministeriets vid tillfället fram. lagda program, egentligen gick ut på att visa, det för närvarande intet program kunde uppställas. honseljpresidenten var för tillfället besvärad af snufva, en näsvis åkomma som hvarken skonar hög eller låg, och hade derföre uppdragit åt en af sina kolleger att uppläsa meddelandet till Tingen. Till utförandet af denna roll kunde han ju ej välja någon bättre än inrikesministern, geheimeråd Tillisch, chefen för det Kongelige Theater?, hvilken med all scenisk aplomb samt med rörd och darrande stämma utförde sitt uppdrag. Den ende af ministrarne, hvilken hittills offentligen låtit höra af sig är krigsministern, general Hansen, som under gårdagens dato utfärdat en kungörelse till armån, i hvilken han uppmanar till uthållighet och, uttalar det hopp att en hvar i armön skall strängt iakttaga och efter bästa förmåga uppfylla alla en krigares pligter. — Öfvergeneral Steinmann har äfvenledes utfärdat en proklamation till hären, hvari han bebådar ett stort angrepp af sienden mot Fyen och manar sina tappra soldater till att ej sky något offer för att afslå ett sådant. Detta låter ju fortfarande krigiskt. — De arma jutarne hafva fått sig en plågoande i den nyutnämnde militärguvernören Vogel v. Falkenstein, hvilken tycks vara en ny upplaga af den ryske tyrannen Murawiew. Tyskarne ha efter den lika djerfva som lyckade manövern mot Als blifvit mera uppblåsta än någonsin; de stola nu på sin alsmäktighet och uppställa de oförskämdaste anspråk på erhållandet af proviant och kontanter i Jylland. De stackars invånarne, hvilka ingalunda ha anledning att rosa tyskarnes in tagande sätt och än mindre finna sig roade af tyskarnes kända smak för infall, måste, för att ej se sina butiker och bostäder utplundras, uppbjuda sina yttersta krafter för att hopskrapa hvad som äskas. Det måtte just vara en ljus fågel den der hr Vogel v. Falkenstein; hans rof-natur antydes dessutom redan i namnet! Härunder arbeta tyskarne i Jutland på utvidgandet af sin flotta, i det de öfverallt, hvarest de kunna öfverkomma sådana, stjäla båtar från folket, för att begagna vid den tillämnade öfvergången till Fyen. De tvinga danskarne sjeltva att vara behjelpliga vid transporten at dessa båtar, och de stackars menniskorna måste lyda öfvermakten, då detta ju dessutom är det enda sätt att få ro för plågoandarne. Här i Köpenhamn är allt sig för öfrigt likt; folket stimmar alltjemt långs Östergaden och Vimmelskaftet, man roar sig och — politiserar. För åtskilliga nyheter inom nöjenas verld, såsom ett nytt musikaliskt underbarn, en femårig trumslagare, som uppträder i konsertsalen i Tivoli, kineserna dersammastädes, en för nämnde etablissement engagerad engelsk lindanserska, en liten i Alhambra uppträdande svensk dansös om 12 år vid namn Hilda Lindahl m. m. tår jag i mitt nästa bref redogöra. J.