Göteborgsposten – 15 juli 1864, sida 1

——————7 ningar, så ha dessa män ju visat att dera: ord ej varit blott tomma fraser och att der hållning de förat intagit varit fullt berättigad — lyckas de återigen icke att reda härfvan ja, då är äfven härmed en hel del vunnet Konungen har visat sin goda vilja då ha lemnat det reaktionära partiets förkämpar till fälle att visa hvad de duga till; de ha e kunnat bestå profvet, det är illa för dem, mer dermed böra de också vara tystade, sedan de då det kommit till stycket, ådagalagt sit oförmåga att låta kraftig handling följa på stora ord. Det blir väl i så fall, att slå ir på den gamla vägen igen, men ett farlig! splittringsparti är då åtminstone gjordt oskad ligt. — Det var emellertid en vågad manö ver af konung Christian IX att, för att be. gagna ett mera expressivt än nobelt uttryck slå ut det orena vattnet, förrän han hade det rena inne; allt är emellertid nu så tillvida klart, sedan Danmark i tvenne dygn företett den föga uppbyggeliga anblicken af ett land med ett obildadt ministerium. Tvenne af Köpenhamns i politiskt hänseende mindre framstående organer, neml. Folkets Avis och Dagstelegrasen, af hvilka dock den förra, redigerad af den bekante dramaturgen Erik Bögh, är den mest spridda at Danmarks dagliga tidningar och den senare, hvars redaktör, kand. C. V. Rimestad, är ordförande i arbetsföreningen i Köpenhamn, läses mycket af den stora allmänheten, bruka då och då råka i lufven på hvarandra, och tvåla vid dylika polemiker till hvarandra af hjertans grund. Häromdagen hade Dagstelegrafenlyckats komma på Folkets Avis med en iögonenfallande inkonseqvens rörande, jag tror ett bedömande af Monrad och hans politiska åtgöranden. Folkets Avis, som har åren för sig, blef mäkta vred på nykomlingen Dagstelegrafen, förklarade helt uppriktigt, att han ansåg sin kollega alltför dum (hvaraf denne tog sig anledning påstå, att den aldrig erhållit ett mera smickrande bedömande) och förutspådde densamma vidare ett långt lif på grund af den gamla ersarenhetssatsen, att alltför kloka barn dö tidigt. D.-T. anmärkte då ganska riktigt den bristande logiken i Folk. A:s bevisföring, alldenstund densamma syntes taga för gifvet, att derföre att kloka barn dö tidigt, dumma sådana med visshet kunna påräkna att blifva mycket gamla. — Det var egentligen hit jag ville komma. Ett gammalt ordspråk säger: ungdom och visdom följas icke alltid åte, men då jag icke gillar Folkets Avis bevisningssätt, vill jag ej deraf draga den slutsats att ålderdom och visdom göra det. I de flesta fall är dock den vishet som åren medför den värderikaste och får man döma at de resp. medlemmarnes ålder, så bör den nya ministeren vara ett mönster af klokhet. Nästan alla de nya ministrarne äro nemligen gamla gråhårsmän, så t. ex. räknar krigsministern Hansen sina 76 år, Bluhme är 70 år gammal och Moltke lär vara blott ett tiotal år yngre än Hansen; de äro dertill alla kända inom den diplomatiska verlden, och det är derföre antagligt att de skola komma att utöfva stort inflytande från sina resp. taburetter. Tidningarne, hvilka alla, utom ett par knappt nämnvärda undantag, gå i liberal riktning, äro ej synnerligt intagna för den nya ministeren, hvars medlemmar al ett par at dem erhållit korta, men starkt färglagda lefnadsteckningar; de synas dock, förnuftigtvis, vilja afvakta händelsernas gång innan de uttala sig i bestämdare ordalag, och illa vore om de genom otidigt klander skulle uppväcka ond blod bland folket i en tid sådan som denna, då enighet är ett hufvudvilkor för att Danmarks snart uttömda kratter ej skola ytterligare försvagas. De nya ministrarne debuterade i dag först