Göteborgsposten – 14 juli 1864, sida 2

första salvan, men till de tappras heder må sägas. att de, oaktadt den fruktansvärda förlust de ledo, gingo ytterligare 60—70 steg framåt i sluten kolonn, derefter spriddes de, och hvar och en sökte skydda sig så godt han kunde; några tappra kommo fram på ett alstånd af 80 steg och funno till största delen hjeltedöden. De tyska tidningarne meddela nu ett olycksfall, som timade vid öfvergången till Als. Trenne båtar kantrade neml. med sol dater och vid detta tilltälle omkommo inemot 100 man. Det påstås, att dessa icke äro upptagna i den officiela förlustlistan. I Randers har fienden åter väckt sina tidigare anspråk på 260,000 rdlr sv. mynt i krigsskatt, hvilka skulle betalas som i tisdags åtta dagar. Kommunalstyrelsen vägrade, hvarefter vakt ställdes utanför de större varulagren. Då Kolding ej längre kunnat prestera de segärda reqvisitionerna, ha tyska trupperna agt beslag på flera köpmäns butiker och kontor derstädes. I Sönderborg på Als ha de preussiska soldaterna lemnet ett fult prof på den discipin och civilisation, som råda inom den herrigar krigshären, i det de under natten melan d. 5 och 6 Juli brutit sig in i det hertigiga likkapellet på Sönderborgs slott, öppnat ikkistorna och tagit sammeten uti dem. I Hjörring hördes d. 6 juli en stark kanonad, hvilken tycktes komma från trakten at Skagen. I Wien, talas om en expedition till de dansk-vestindiska öarne St. Thomas, St. Croix och St. Jean, för att occupera dem, hvilket man hoppas skola bli en lätt sak, alldenstund besättningen är ringa och öarne ej ha några fästningar. Då nu erkehertig Maximilian blifvit kejsare i Mexico, skulle österrikiska stationer i Vestindien vara lämpliga. Ett angrepp mot Island (den skandinaviska Nordens gamla hem) väntas. På ön förberedes med kraft en landtstorm och dansk militär har redan afgått dit. Tvenne österrikiska pansarfartyg ha passerat Gibraltar, Kaiser Max, med 31 kanoner och 390 mans besättning, det andra med 10 kanoner och 170 mans besättning. Den officiela danska berättelsen om striden vid Dyppel d. 18 april har nu utkommit. Af densamma, som är ganska vidlyftig, inhemtas, att öfverbefälet insett, det ställningen icke kunde hållas, och att det skulle dragit sig tillbaka, Åom det trott sig kunna bringa de från ministeriet mottagna instruktioner i öfverensstämmelse med en dylik ätgärd. Förlusten af döda, sårade och fångna d. 18 april angifves 1 berättelsen till 4,846 man. En tillgifvenhetsadress har från Sönderborg öfverlemnats till konung Christian. Danmarks kamp mot öfvermakten har som bekant väckt mycket deltagande i de mindre europeiska staterna, hvilka ej tillhöra tyska förbundet, och denna stämning har isynnerhet visat sig i Schweiz. Då den afgående presidenten i nationalrådet, Rufly, i sitt tal vid rådsmötets öppnande berörde den politiska verldsställningen, uttalade han helt oförbehållsamt sin sympati för Danmark. De tyska makternas krig mot danskarne törklarade han vara den svagares utrotande af den starke-. Han slutade sitt tal sålunda: Måtte man, oaktadt hvad som försiggått, icke förlora tron på menskligheten och alliansen mellan folken, hvilken förr eller senare skall förena nationerna och låta en täflingsstrid i brödrakärlek och civilisation träda i stället för krig och mordiska slag. Roguin, ständerrådets president, uttalade sig ätven i alldeles samma anda. A — —