Göteborgsposten – 14 juli 1864, sida 1

han hade en dryg rund summa i bankpapper. Och un gick mr Carlton och drömde en glödande dröm — en dröm, som hade blifvit hans lifs enda lidelsefulla hopp — ett giftermål med Laura Chesney. Hans qvillsvard var färdig, när han kom hem. Innan han satte sig att äta den, tog han tre eller fyra bref fram ur sin ficka, drog dem ur kuverterna och började se igenom dem liksom ville han sortera dem. — Jag måste gömma detta, sade han för sig sjelf, i det han såg ned på ett af dem; de andra tror jag att jag kan brärna upp. Men vänta — jag rill först äta qvällsvard. Han satte sig framför brickan och skar sig litet kött. Knappt hade han börjat äta, förrän Ben kom med botfärdigt utseende och höll en biljett i handen. — Hvad nu, pojke? — Jag ir ledsen för att jag glömde det, när ni frågade mig, sir. Jag lade det på brefhyllan i apoteket, och ljag kom att rent glömma bort det. Det kom hit samma qvåll, som ni reste. Mr Carlton lade ifrån sig knif och gaffel, öppnade brefvet och läste innehållet. Ben, som hade gått sin väg, hörde sin herre skrika: — Kom hit igen! Hvem var här med detta? Ben kunde icke säga hvem det varit; allt hvad han visste var att det var en qvinna med en stor hatt på hufkudet, nästun så stor som ett hus. i (Forts.)