Göteborgsposten – 13 juli 1864, sida 2

landet varit annorlunda, skulle jag bedt en af herrarna Grey att besöka er i mitt ställe. — Hade ni icke kommit i qväll, skulle jag sjelf skickat efter dem, genmilte kaptenen. Det är ohyggligt att tänka på att ligga här och plågas, utan att någon doktor kommer till mig. — Men kapten Chesney, jag är säker på att plågorna äro ingenting mot hvad de varit. Har ni inte varit uppe i dag? — Nej, det har jag inte. Och jag vill inte stiga upp, sade den vresige kaptenen. — Nå då skall ni stiga upp i morgon, och det skall göra er godt, sade läkaren lugnande. — Uff! grymtade kaptenen. Var er far död? Nej; lyckligtvis fann jag honom litet bättre än han varit, då han telegraferade efter mig. Men jag tror icke, att han kan lefva länge. Det var min ovilkorliga pligt, kapten Chesney, att straxt efterkomma hans kallelse och om möjligt komma till honom före hans död, emedan han och jag varit oense, fortfor Carlton, mot vanan skänkande ett förtroende. Kapten Chesney värderade det icke. Hans läkare var hans läkare och ingenting annat; det var föga sannolikt att den gamle stolte mannen skulle göra honom till ens en tillfällig vän. — Han har ej varit en god far mot mig, sade doktorn i det han betraktade elden drömmande. Ingenting mindre! och jag förlorade min mor, när jag var helt liten.