Göteborgsposten – 13 juli 1864, sida 1

hon hade bedt karlen säga er, att han skulle skicka efter mr Grey, om ni inte kom i dag. — Han må skicka efter hvem f—n han vill, svarade mr . Carlton häftigt. Är detta alltsammans? — Ja alltsammans. Det hade varit riktigare, om Ben sagt, att det var allt, som han kom ihäg. Hun gick och mr Carlton stod en stund försänkt i tankar. Derpa gick han ut i förstugan och tog sin hatt, just då Hannah kom ifrån köket med sin bricka. Hon tycktes förundrad öfver att hennes husbonde ville gå ut, innan han ätit något. — När jag kommer hem igen, sade han till henne. Sätt det i ordning. Han gick till the Rise i akt och mening att besöka kapten Chesney, den herre, som skickat de vresiga helsningarna. Somliga doktorer skulle icke ha varit sa beredvilliga att i en för dem oläglig stund gå till en patient, som, enligt hvad de visste, ej var i någon fara; och hvad mr Carlton sjelf beträffar, så var han snarare en stolt än fjeskig läkare. Men han leddes nu uf ett motiv, som ej hade att göra med hans profession. Det var ungefär tre manader sedan kapten Chesney, en postfartygkapten på half sold, flyttade till Södra Wennock från trakten vid Plymouth. Det hus, han hyrt, kallades Cedar Lodge, en liten hvit villa, som läg ett litet stycke från vägen i en vildmarkslik trädgård, n. b. en trädgård, som liknade en vildmark, icke genom det sitt, hvarpå den var underhållen, utan genom buskarnus och trädens täta massor. Den var hällen i förträftlig ordning,