Göteborgsposten – 13 juli 1864, sida 1

ty den gamle kantonen var mycket nogräknad och ville att allt omkriug honom skulle vara snyggt och ordentligt, hur ondt han än hade om penningar. Han liksom mänga andra kaptener i engelska tlottan hade neml. alltid mycket sma inkomster. Kaptenen hade tre döttrar, Jane, Laura och Lucy De voro vidt skilda från hvarandra i alder, något som ofta är förhållandet i de familjer, der fadren tjenar fosterlandet till sjös eller till lands, då han maste under langa tider vistas fjerran fran hemmet. Men det är ännu icke tid att tala om de unga damerna; deras tid kommer nog. Kapten Chesney led af ofta intriäffande giktantall, och hans af naturen häftiga lynne blef allt vresigare och vresigare. Gikten var kanske den förnämsta orsaken dertill; säkert är att hans lynne altid var vida sämre, när han hade gikt än eljest. Slumpen hade gjort, att mr Carlton blifvit hans läkare. När kaptenen kom till Södra Wen nock, var han sjuk, och då skickade han ut sin svarte be tjent Pompey — en tillgifven tjenare, som varit aratal hos honom — för att hämta en doktor. Pompey som var främling i staden, hörde sig för och kom till mr Greys hus. Mr Grey och mr Stephen voro begge borta, men deras biträde lofvade Pompey, att en af dem skulle komma den dagen, och det var sent jå ettermiddagen. Pompey återkom med denna helsning, och detta försatte kutenen i en paroxysm af vrede. IIan ville ha en doktor straxt, och en doktor skulle han ha, och Pompey befaltes att gå ater ut och söka efter en annan. IIan gick direkte till mr Carlton, da han maärkt pa ätervägen från mr Grey