Göteborgsposten – 9 juli 1864, sida 2

ångbåt -Berkshire, på resan emellan Iludson och Newyork uppbrann, hvarvid 40 å 50 menniskolif spilldes. Då fartyget afgick från Zerkshire voro omkriag 200 passagerare ombord. Ursprunget till eldsvådan är ännu ej kändt. Några passagerare säga att elden utbröt i lamprummet genom explosion af en lampa, andra att den först observerades i några höbalar, som i stora högar blifvit lagda nära ångarens bog och antändts genom en vårdslöst bortkastad cigarr. Då elden utbröt funnos blott få personer på däck, enär de flesta passagerarne redan gått till hvila. Larm sats omedelbarligen och en scen af vild förtäran följde. Vinden blåste från norr och lågorna spridde sig hastigt, trotsande alla ansträngningar af besättningen och den lugnare delen af passagerarne. Det blef snart klart, att inga ansträngningar att rädda skepp eller fraktgods tjenade något till, hvarföre man styrde mot den grunda stranden österut, medan lågorna gjorde hastiga framsteg och de passagerare som lyckats komma på däcket dan den qväfvande röken. En person berättar att han väcktes af buller på däcket och hörde ropas att fartyget stode i lågor. Han hade på aftonen sett några räddningsbojar af kork på mellandäcket och nu skyndade han dit samt tog en ur högen. Han såg eller hörde åtskilliga personer försöka att komma ut ur kajuten, men ingen af dem kom efter honom, och det förmodas att de blifvit innebrända. IlIan räddades sedermera af en båt, hvilken, sedan han hoppat i floden och följt med strömmen ett stycke, upptog honom och förde honom i land. Då båten nalkades land var åsynen af mellandäcket verkligen förfärande, med elden sträckande sig ötver största delen af dess längd och passagerarne trängande sig mot yttersta fören och aktern. Qvinnorna och barnen ombord utgjorde en tredjedel af passagerarne. Dessa hjelptes så vidt möjligt var af deras närmare vänner eller andra personer, hvilka dock i de flesta fall ej kunde göra mera än uppmana dem att vara tåliga, eller såsom det i några få fall skedde hjelpa dem ötver bord med stolar, bojar och annat dylikt som kunde anskaffas för att hålla dem uppe. I detta ögonblick var förvirringen fullständig, och rop samt klagoskri blandade med hväsandet at lågorna, hvilka gjorde alla delar af skeppet förfärligt heta, gjorde ett rysligt intryck. ÅÄngbäten stötte slutligen på grundet, med de flesta af sina passagerare ombord. Den blef liggande med fören på två eller tre fots vatten så att hälften af passagerarne räddades genom att hoppa i floden samt vada och simma i land. En stor del hade likväl af den ytterliga hettan blifvit drifven mot aktern och denna ända af fartyget låg ännu på djupt vatten. Der kunde man således ej som säker utväg tillgripa att hoppa öfver bord. Personer som kunde simma nådde visserligen stranden, men många kunde ej rädda sig utan bortfördes af strömmen. En person räknade till tretio eller fyrtio sådana olyckliga, och bland dessa voro äfven qvinnor. En moder förlorade trenne sina barn, som antingen brände inne eller omkommo i vattnet. En af sällskapet hade räddat ett ungt fruntimmer, men blef sjelf alldeles förvildad af den rysliga scenen och släppte sitt tag; den stackars flickan drunknade; hennes moder hade blifvit qvarlemnad på skeppet och omkom i lågorna. Några af dem som slöto med strömmen nedåt floden sjönko, medan andra räddades af båtar från en skonare som låg i närheten. Troligtvis uppgår antalet af de omkomna till 40 eller 50 och hälften af dessa anses ha omkommit i lågorna. Icke det ringaste af lasten blef räddadt och få bland passagerarne räd dade ens behöfliga kläder. Den materiela förlusten uppskattas till omkring en million rdr, Elektriskt ljus vid fiske. Vid Dänkerque, anställdes nyligen ett försök att fiska vid elektriskt ljus. Detta ljus, som man vid tillfället först sökte frambringa medelst ett vanligt Bunsenskt batteri, framkallades deretter med större framgång genom en magneto-elektrisk rotationsapparat. Experimenterna hade tvenne ändamål, det ena att utröna huru det ljus, som frambringades af maskinen skulle verka under vatten, och det andra att försöka om ej fisken skulle lockas till det i vattnet befintliga starka skenet. Vi ha ej kännedom om huruvida det senare af dessa ändamål vanns, men experimentet har 1 förra afseendet visat sig fullkomligt lyckadt. Man fann nemligen af detsamma, att magneto-elektriska apparater och det ljus de frambringa kunna användas vid alla undervattensarbeten. Ljuset var konstant ännu 180 fot under vattnets yta, oaktadt maskinen var placerad på mer än 300 fots afstånd från regulatorn af det elektriska ljuset. Lanternans glassidor förblefvo fullkomligt genomskinliga och qvantiteten af törtärdt kol var mindre än som skulle åtgått i fria luften. sökte rädda sig. Man vet att många perso 1 ner blefvo qvar under däck, då deremot anh dra med knapp nöd förmådde rädda sig un-si n b ej —i nn ss cd 4 SM — oms nr emm co — — 2