Göteborgsposten – 8 juli 1864, sida 2

— Jag tycker inte om hennes utseende, sade den främmande, tvärt talande om mrs Pepperfly. — Om vi alla skulle köpas och säljas efter vårt utseende, skulle några af oss ej gå åt, och deribland mrs Pepperfly, sade Judith. Men hon är en förståndig menniska; när hon är nykter, är hon så god sköterska som någon annan i denna verlden, och när man vet hvad hennes fel är, så kan man se upp med henne. — Hvad är ni? är ni också en sköterska? — Nej, jag är endast en granne. Men damen fattade tycke för mig, och jag har lofvat att bli här några dar. Jag bor här nästintill, och kan derföre springa ut och in. Jag är säker på att hon är en riktig lady. — Hon ir en Ålady till stånd och uppfostran, men hon föll på den idsen att gifta sig som — som hon, jag tror, hon inte borde gjort. Men hon vill inte höra en enda anmärkning mot honom. — Kommer han hit? frågade Judith. — Det rör inte mig, om han kommer eller inte. De kunna göra som de ha lust. IIvar är barnets saker? Jag måste ha dem i ett knyte samt litet föda åt det. — Ni tinker vil inte föra bort barnet? utropade Judith utom sig af förvåning. — Jo, det gör jag visst. Om Söndagen gå ej många tåg, men ett går kl. sju, och jag reser med det. — Och ni tänker att föra den stackars lille gossen med er ända till London? sade Judith ifrigt. Det finns intet skäl, hvarför det inte skulle göras, men väl finns det skäl för mig att göra det, påstod mrs