Göteborgsposten – 8 juli 1864, sida 2

Mrs Pepperfly och Judith sutto i rummet åt gatan, d. v. s. i förmaket, medan den främmande var innestängd med den sjuka. Man kunde böra, att de voro inbegripna i ett samtal, nistan i en tvist. Mrs Smiths röst var på samma gång jämrande, klagande, öfvertalande och förebrående, och den sjuka fruns röjde harm och motsträfvighet. Sköterskan var af det slag, att hon tog allting kallt, men Judith fruktade, att sinnesrörelsen skulle skada den sjuka. Ingendera ville blanda sig i saken, då mrs Crane befallt i bestämda ordalag, att man ej skulle störa henne och hennes vän, då de samtalade. Plötsligt öppnades dörren mellan de begge rummen och vännen kom ut. Sköterskan låg makligt lutad mot stolryggen och gungade det späda barnet på knät enligt vedertaget sköterskebruk. Judith satt vid fönstret och krusade garneringen på en liten mössa med en silfverknif. Mrs Smith, som behållit hatt och sjal på, tog barnet och bar det till fönstret, i det hon betraktade dess ansigte mycket noga. — Det är inte likt henne, sade hon i det hon vände hufvudet åt si gkammaren. — Hur kan ni veta det? frågade Judith. Det är ännu bara ett litet stackars kryp. — Kryp? Jag har aldrig sett ett sådant kryp. Man kan knappast tro att något så litet kan ha lif i sig. Hvad har ni födt det med? — En blandning af hälften kornvatten och hälften mjölk, svarade Judith. Mrs. epperfly visste inte straxt hvad hon skulle ge Vä el är så litet. Na