Göteborgsposten – 8 juli 1864, sida 2

Smith, Det blir min ensak, om jag far till London eller till ett annat ställe. När det är insvept i flanell och ligger i mina armar, så far det lika bra på vägen som i detta rum. Judith tyckte att hon hvarken hade rätt att blanda sig i mrs Crancs anordningar, hurudana dessa än voro, eller att göra den främmande, som stod framför henne, några niirgängna frågor, och hon blef åter tyst. — Frun väntades hit i går, sade mrs Pepperfly, då hon kom tillbaka från sängkammaren. — Det kan jag nog tro, var det tvära svaret, men jag kunde inte komma förr. Jag reste om natten för att komma så fort jag kom. — Tänker ni också resa till natten? frågade sköterskan. — Det skulle jag kunna stå ut med. Nu hördes mr Stephen Greys steg på trappan. Han gick direkte in i sängkammaren utan att gå genom förmaket. Mrs Crane var upprörd och feberröd, och läkaren såg det med förvåning. Då han gått ifrån henne på förmiddagen hade hon varit så lugn och mått så bra. — Hvad har ni gjort med er? utropade han. — Jag känner mig litet het, sade hon halft ursäktande, det är ett lappri, det går snart öfver. Den person, som jag sade, att jag väntade, är kommen, och hon — hon — mrs Crane teg en minut och fortfor derefter — hon bannade mig för att jag varit så oförsigtig och rest, ,loch jag blef ond på henne. 3 Mr Stephen Grey såg missnöjd ut.