Lordens döttrar.) Af sörf. till Slottet East Lynne. — Det var ett inre ondt som plågade henne grufligt. Vi försökte beständigt nya medel för att ge henne någon lindring, men de uträttade inte mycket. Jag tror inte, att mr Stephen någonsin trodde att de kunde verka nigot, men hon ville försöka dem. Ack, fru lilla, vi tala om plågor och beklaga dem som få ligga ett par veckor, men tänk bara på hvad det måste vara att ligga åratal och lida grufligt både natt och dag. Tårar hade stigit upp i Judiths ögon vid tanken på hvad hon bevittnat. Mrs Crane såg på henne. Hon hade en hög och bred, starkt markerad panna. Un frenolog skulle sagt, att hon var begåfvad med koncentrationens och förtegenhetens förmåga i hög grad. Goda egenskaper, nir de äro förenade med hjertats godhet. — Judith, hvar står min arbetslåda? — Här på byrån. — Var god och öppna den. I den lilla lådan, som kan dragas up, finner du ett lås prydt med perlor. Judith efterkom tillsägelsen och tog fram låset. Det var ett litet utmärkt vackert smycke i blå emalj; guldrin