Göteborgsposten – 7 juli 1864, sida 1

med denna unga dam, som kommit på ett så eget sätt — om den släta guldringen på hennes finger var en verklig vigselring, eller om den var en grannlåt ditsatt för att bedraga. De ofvan anförda andaktsfulla orden öfvertygade Judith, att hvem den främmande damen in var, så var hon lika dygdig som hon sjelf, och hon blygdes öfver att ha tviflat på henne. Ingen flicka som lefde i synd, kunde tala med oskrymtad uppriktighet om Guds godhet. Så trodde åtminstone Judith. — Det ser ut som om du vore mycket van att sköta sjuka. — Ja, det är jag. På det stille, der jag sist tjenade, låg fruns syster alltid mellan lakan, och jag passade upp henne under de fyra år jag var der. Hon hade a plågor. Hon dog för tre veckor sedan, och sedan behöfdes jag inte mer. Det är för den skull jag söker ny plats. — Då är det henne du sörjer. — Ja, det är det. Mr Stephen Grey var hennes doktor och kom dagligen till henne under fyra är. Jag är derföre alldeles hemmastadd med honom, om det gar an för en piga att säga så, när hon talar om en herre. — IIrad för sjukdom hade hon? (For