Göteborgsposten – 7 juli 1864, sida 1

i —Cm (—— skylder. Som man torde erinra sig, hade hrr stadstullmäktige sökt tastställelse å beslutet sör båda åren 1864 och 1865. Fastighetsför-äljning. Bagaremästaren J. E. Reuterfelt har genom stadsmåäklaren 5. Sörensen försålt sin fastighet N:o 111 i stadens 2:dra rote (N:o 18 vid Kungsgatan) till hr C. Åsberg för en summa af 26,500 rdr. En svensk cirkulärnote, daterad d. 12 febr. d. å., offentliggöres nu al de danska tidningarne. Den är adresserad till våra gesandter i London, Paris och Petersburg. Vi meddela ur densamma följande utdrag Danska regeringen har nyligen åter fästat den k. regeringens uppmärksamhet på omständigheternas allvar och på grund al de åsigter, vi i alla tider hyst, att Nordens folk halva gemensamma intressen och en gemensam uppgift att lösa, och att det är ett orättvist angrepp lör hvilket Danmark blifvit utsatt, uppmanat de förenade rikena, att lemna aktivt och verksamt bistånd, för att kunna göra tillräckligt motstånd mot fiendens numeriska öfverlägsenhet. -Vi frångå intet af hvad vi i detta fall uttalat, och vi fasthålla ännu alltjemt den åsigten, att ett angrepp al Tyskland på de danska proainser, som ej tillhöra tyska förbundet, alltid skall medföra fara för våra intressen och väcka mycket allvarliga bekymmer i Norden; men vi kunna likväl ej annat än erkänna, att frågan icke längre framstår på summa sätt som vid ett föregående stadium, hv.lket är knappast några månader ekiljdt från det närvarande ögonblicket. Då var det ej såsom nu sjelfva londonerfördragets bestämmelser, som stodo på spel. Vi äro fast beslutna att af yttersta lörmåga anstränga oss för att upprätthålla dessa bestämmelser, men man kan enligt vär åsigt ej af oss begära, att vi skola uppträda ensamma i denna angelägenhet, och det är i förening med de öfriga tyska makter, som undertecknat nämnda fördrag, vi skulle önska vidtaga nödiga åtgärder iör detta måls ernaende. Vi skulle ej kunna hysa något hopp om, att genom ett isoleradt uppträdande nå det mål, vi hafva för ögonen, och vi skulle utsätta oss för, att man skulle kunna tillägga värt uppträdande intresserade afsigter, hvilka äro vidt skiljda från d. k. regeringens tankar. Under närvarande situation, hvars faror ligga klart i dagen, tro vi oss ännu en gång böra rikta en appel till kabinetten i London, Paris och Petersburg, för att anmoda dem underrä:ta oss om, till hvilka beslut de kommit i afseende på de händelser, som försiggått sedan vi sist utbytte med dem våra åstgter om denna vigtiga fråga, och äro lika allvarsamma som tillintetgörande för den bestaende folkrätten. Vi betvisla icke, att de egna åenna fråga ett utomordentligt intresse, oeh att de hysa en uppriktig önskan om att hejda blodsutgjutelsen och återupprätta freden på en grundval, å hvilken Danmark skulle kunna ingå, utan att sätta sin värdighet på spel och utan att offra sitt oberoende. Vi inse fullväl, att denna uppgift skall vara utomordentligt svår; men vi kunna ej tro, att Europas stormakter skola vara i stånd att tillåta sönderstyckningen af en monarki, hvars integritet och oberoende de sjelfva erkänt vara ett af vilkoren för bevarandet af den europeiska jemnvigten i Europa. Det är öfverflödigt att tillägga, att vårt bistånd skall gifvas åt hvarje åtgärd, som är lämplig för ordnandet af denna angelägenhet på ett rättvist och billigt sätt. Men vi maste på samma gang förklara, att vi ständigt förbehalla oss frihet att handla såframt en för Danmark gynsam öfverenskommelse icke kan avägabringas, och saframt omständigheterna skola tillata oss, att med mera utsigt till framgang än i närvarande stund använda de medel. öfver hvilka vi kunna förfoga. Vi skola bemöda oss om att undvika deltagande i kampen, så länge det blir oss möjligt, men vi maste afgjordt förklara, att den kan utveckla sig på ett sätt, som ej skall tillåta fortsatt overksamhet a var sida.) År denna stund inne eller är den ännu aflägsen, fastän preussarne kanske redan de närmaste dagarne skola försöka öfvergången till Fyen och redan nu svärma cmkring i nästan hela Jutland? Ett ultra ministerielt svenskt blad, dock ministerielare än ministrarne sjelfva, säger, att det är i vårt intresse, att fortfarande Vara i godt förstånd med norra Tyskland, h. e. Preussen. Skall Danmark lemnas utan hjelp? Sådan är den fråga, som säkerligen hvarje menniska med moralisk känsla och karakter gör sig sjelf i denna stund, då den tyska öfver) Kursiveradt af oss. Red. af G.-P.