Göteborgsposten – 6 juli 1864, sida 1

Göteborg d. 6 Juli 1864. Teater. Det är en allmän tro hos såväl göteborgare som icke-göteborgare, att rikets andra stad under sommarmånaderna är så godt som utdöd och att minst hälften — den bättre hälften — af dess innevånare då vistas extra muros, på sina landtställen, å badorterna vid kusten eller i utlandet. Det måste emellertid icke hänga så rätt ihop dermed, eller ock måtte den flyktade befolkningen nu plötsligen ha återkommit, eftersom vår Nya teater nu 2:ne gånger, i Söndags och igår, varit i det aldranärmaste fullsatt, och detta med en publik som icke i ringaste mån står tillbaka för vintersäsongens. En förklaringsgrund torde dock måhända ligga deruti, att de representationer som å de ofvannämnde dagarne gifvits å teatern, varit nog lockande avt kunna frammana en publik ur äfven det mest fördolda gömställe, och onekligt är att många säväl frånvarande stadboar som personer från närliggande platser enkom infunnit sig för att höra artisterna från Stockholms lyriska scen. Vid den representation som gafs igår afton, uppfördes den bekanta operetten Närnbergerdockan. Qvick till sin anläggning, med en pikant musik, ett ypperligt samspel och en Uddman såsom gubben Cornelius, kunde intrycket icke blifva annat än godt. Också uttryckte publiken vid mångfaldiga tillfällen sin belåtenhet genom lifliga bifallsyttringar. — Representationen inleddes med scenen och arian ur sista akten af Fru Diavolo, som utfördes i kostym af hr Arnoldson. Ur A:s friska, klangfulla och omfångsrika tenor tog sig förträffligt ut i detta nummer; det var blott att beklaga, att det endast var med ett fragment af operan som hr A. här uppträdde. M:ll Gelhaar sjöng med smaktullt föredrag recitativ och aria ur Ernani och hr Behrens föredrog på ett särdeles vårdadt och uttrycksfullt sätt Otto Lindblads vackra romans bung Erik och lifdrabanten. Samtliga dessa å:no artister blefvo efter sina nummer inropade. I systrarne Healey, hvilka uppträdde med 2:ne dansnummer, lärde man känna ett par unga dansöser, om än icke af första ordningen så dock ganska nära derintill. De utvecklade i sin dans grage, vigör och skicklighet samt visade sig sin berömde lärmästare Bournonville fullt värdiga.