— att de skulle kunna under ännu en soljd af år segrande bjuda Norden spetsen, och det var derföre man måste rysa. Det visar sig nu, att mycket salskt legat i de engelska framstillningarne at sakförhällandena, och att Nordens totala seger samt Söderns underkastelse kanske redan i år skall vara en sait accompli. Det bedrägliga England skall således snart sjelft bli hemsökt och dess aristokratiska styrelse. som med kallt hån ser af den skyddade nationer under dödsskri omkomma och förgås, miita blodig lans med en renad och mäktig demokrati. Underrättelserna från Amerika angifva nu, att nordgeneralen Grant utfört en ny och stor förändring i afseende på fälttåget i Virginien. Grant, som funnit sydtruppernas ställning vid Chickahominy lika ogenomtränglig som de andra han angripit, har i likhet med sin vanliga taktik nu genom en annan strategisk rörelse kringgått äfven denna. Då vi sist erhöllo någon underrättelse af vigt från nordarmeöen, stod denna midtemot sydgeneralen Les arm i nordost om Richmond och hade blifvit med stor förlust tillbakaslagen vid ett försök att torcera sydtruppernas försvarspositioner. Grant stannade då uti ej mindre än tio dagar i samma position, utan att göra något försök till framryckande. Men måndagen d. 13 juni började Grant med sin arme en ny flankrörelse till ett helt och hållet nytt operationsfält och en skådeplats, på hvilken Potomacarmåen hittills ej tänkt Han ryckte åter ned åt venster mot Chickahominy och gick öfver denna flod nära det genom Molellans nederlag är 1862 bekanta vad. Han marscherade genom samma fält som MoÖUellan och kom liksom denne hans föregångare fram till James-floden. Han stannade likväl icke här, utan gick ötver floden vid Powhattan Point och förenade sig med nordgeneralen Butler (med c:a 30,000 man) vid Bermuda Hundred å södra Jamesstranden. Han tyckes hafva obehindrad utfört denna rörelse, åtminstone är det säkert, att han lyckligt utfört den. Och det utomordentliga resultatet är, att Grant nu befinner sig på alldeles motsatt sida om Richmond mot den, från hvilken ban började sitt fälttåg. Han bröt upp från trakten kring Fredricksburg i norr och är nu nära Petersburg i söder. Då han ej kunde i fronten komma in i Richmond, marscherade han förbi staden och söker nu att bakitrån komma in i den. TI 0 oo mc — — — — meg Le — 2 — Denna rörelse af Grant öppnar nu en helt ny scen af krigförandet. Kampen har hittills förts antingen på linien från Rappahannock eller på den från haltön. Grant har försökt dem båda och förlorat mycket folk, men inträder nu för första gången i detta krigs historia på den tredje. Den första verkan af hela nordarmåens öfverförande till södra suanden af Jamesfloden har varit, att sydtrupperna måst draga tillbaka de trupper, hvilka hållit Butler instängd inom hans förskansningar vid Bermuda. Men innan Grant kan följa sydtrupperna, är det nödvändigt för honom att betrygga sin rygg genom att törsäkra sig om Petersburg, en stark och vigtig position litet söder om Bermuda. Han har derföre låtit tvenne divisioner af nordarmåen angripa denna plats. Natten mellan d. 14 och 15 juni (tisdagen och onsdagen) framryckte neml. nordgeneralen Baldy Smith (förut underbefälhatvare under Butler) mot Petersburg och öpprade onsdags morgon d. 15:de ett angrepp mot staden. Striden fortfor hela dagen, men utan någon atgjord framgång för nordtrupperna intill kl. 7,20 e. m., då han intog ett starkt sydtrupperna tillhörigt verk 1 del svensk mil från staden, samt bemäktigade sig 13 kanoner och 400 fångar. En del af sydgeneralen Leees armå syntes följande dag (torsdagen d. 16) vara i Petersburg, der den förberedde sig till att hålla vestra stranden af Appomatoxfloden (en biflod till Jamesfloden, å hvars östra strand Petersburg ligger, alldeles söder om Richmond, der Lee synbarligen tänker taga en fast position), således alldeles midtemot Petersburg. Nordgeneralen Hancock, befälhafvare öfver nordarmeens ena flygel, afsändes till Smiths förstärkande och förenade sig med honom torsdags morgon kl. 3, under det Butler uppref jernvägen mellan Richmond och Petersburg, för att hindra sydförstärkningars afsändande till denna senare plats. Längre fram på dagen (torsdagen) och under fredagen d. 17:de förenade sig återstoden af Grants armå med Baldy Smith och IIancock och fördref sydtrupperna ur större delen af deras yttre försvarsverk, tagande 450 sångar och 4 kanoner, ända tills c:a å6 svensk mil från Petersburg, der de uppkastat en ny linie försvarsverk. Kl. 4 på lördags morgon d. 18:de angrep hela nordstyrkan sydtruppernas inre linie, men blef tillbakaslagen. Ett andra angrepp gjordes vid middagstiden och ett tredje kl. 4 e. m., men rönte samma resultat. Dock kunde Grant söndagen d. 19:de inrapportera att han törskansat sig c:a 14 mil från Petersburg. Nordtruppernas förlust under d. 17:de och 18:de uppgifves till 8,000 man, af hvilka Hancocks kär allena lemnat en kontingent af 4,200 man. På — 1 1 —