Göteborgsposten – 2 juli 1864, sida 2

och jag kan tänka, att svimningen gjorde resten. Den skumpar ju öfver vägen utan skoning för ens ben. Du: vill ju gå med brefvet, Judith? ; — Det går väl för sig, sade Judith. — Gör det för all del, så är du riktigt snäll. Jag kan iute gå sjelf för den händelse att hon ringer på mig. Det är en vacker afton, och det skall göra dig godt att komma ut litet. Jydith steg upp utan att göra någon invänning. — Men, ropade hon missbelåtet, hur skall jag kunna få mina ytterplagg? Margareta har gått ut och hon har: säkert tillbommat bakdörren. Jag vill ogerna störa gamla fru Jenkinson; qvällen är kylig, eljest skulle jag kunnat gå utan min hatt. — Tag min, föreslog mrs Gold. Både den och min sjal stå er gerna till tjenst. Judith skrattade, och ännu hjertligare skrattade hon, då hon tagit på sig de begge persedlarne. Sjalen passade mycket bra, men hatten var stor, en s. k. påse, och hon säg ut som en gumma i den. — Ingen blir kär i mig i qväll; det är säkert och visst, sade hon i det hon skyndade bort. Mr Carltons hus låg i den andra ändan af staden nära ithe Rise. Det var enstaka och låg på venster hand samt var för öfrigt en vacker, hvit byggnad, omgifven af ett jernstaket och med en portik framför fasaden. Judith gick uppför trappan och ringde. Dörren öppnades uf en ung man i livre. — Kan jag få tala med mr Carlton? frågade hon.