Göteborgsposten – 2 juli 1864, sida 2

Hon hade icke sina glasögon med sig, och hon kunde icke läsa mycket utan dem. — Hva — fru lilla? Det — det — dot är till mr Carlton. Mrs Crane såg förvånad ut i sin ordning. — Hvarföre skulle det icke vara till mr Carlton? frågade hon. — Greyarne äro säkra och pålitliga. Man har aldrig hört, att de misslyckats i sina kurer, när de skött fruntimmer. Mrs Crane teg litet, synbarligen tvekande. — Har mr Carlton misslyckats i sina? — Nej, jag kan inte minnas, att han gjort det. Men då han sköter en, sköta Greyarna tio. — När ui talade för en stund sedan om doktorerna, bestämde jag mig i det närmaste för att att vända mig till mr Carlton, sade mrs Cranc. Jag tror, att skickliga min, som strälva efter att förvärfva sig praktik, borde uppmuntras. Om ni har något riktigt vigtigt att anmärka mot honom, är det en helt annan sak, och da bör ni tala rent ut. — Nej, min fru, visst inte, svarade enkan, och jag vet nog att det vore ohösfligt af mig, om jag sade nagot emot honom. Jag vet ingenting ondt om mr Carlton, och man säger att han är skicklig. Men jag är naturligtvis stämd för Greyarne, för mr John har värdat mig, när jag varit sjuk, alltsedan han blef stor, och hans far gjorde de fore honom. Jag skull skicka detta till mr Carlton.