Göteborgsposten – 1 juli 1864, sida 1

i Södra Wennock? frägade hon, när värdinnan åter kom in med smörgåsar och vin. — Rum? sade mrs Fitch. Här är just inte särdeles godt om sådana, då staden, som ni vet, är liten — det förstås, att den blifvit mycket större än den var förr, fortfor värdinnan, i det hon eftertänksamt fingrade sin haka. Enkan Gould har några. Jag vet att hennes rum vorolediga för åtta dar seen, för då var hon här och frågte mig om jag inte visste någon, som behöfde dem. Har hon inte hyrt ut dem, så skulle ni komma att trifvas i dem. Och hon är en stilla, hygglig menniska. Skall jag skicka till henne och fråga efter? — Nej, jag vill helst gå sjelf. Jag vill icke gerna bestämma mig för rummen utan att ha sett dem. Aro de, som ni talat om, upptagna, får jag kanske se annonser i andra fönster. Tack, jag kan icke äta mer. Jag tycker mig ännu känna omnibusens skakning; och den skrämsel, den förorsakade mig, har beröfvat mig aptiten. Vill ni emellertid taga vara på min koffert? — Det skall jag visst. Hvad är namnet? — Mrs Crane. värdinnan gick ut för att visa des främmande hvart hon skulle gå. Enkan Goulds hus läg vid Palace Street, och mrs Crane behöfde sex eller sju minuter för att kom. ma dit. Ett kort stod i fönstret, och derpå listes, att der funnos rum att hyra. Enkan Gold sjelf, en liten darrande qvinna med rödt ansigte, kom ut i dörren. På den främ. mande damens fråga om hon kunde få en sängkammar och ett förmak, svarade mrs Gold jakande och nämnde et?