Göteborgsposten – 30 juni 1864, sida 2

det af en fluga i denna stillhet ljöd onaturligt stark. Mera än någonsin fattande nödvändigheten af att handla, började jag, så snart jag till någon del hemtat mig från skakningen efter synen i spegeln att tänka på något medel att undslippa. Jag tog upp min knif från golfvet der den i några timmar legat försummad och började genast försöket att skära ut en af speglarne i den starka gamla dörren; men jag bröt af knifven innan jag arbetat i fem minuter och afstod i förtviflan från försöket. Det låg en förfärande tjusningskraft i åsynen af anletet i spegeln som jag förgifves sökte emotstå. Jag steg derföre åter upp på stolen och vände långsamt min blick deråt, halft väntande att finna det försvunnet. Men det fanns ännu qvar, hemskt, spökligt och orörligt. De bleka läpparne tycktes, medan jag stod der, röra sig liksom yttrande ohörbara ord, men de vidöppna ögonen blickade rakt in i mina med en glasartad oföränderlighet i uttrycket, som kom mitt blod att isas. Sedan jag efter en stund åter samlat litet mod, började jag ånyo arbeta på dörren med min afbrutna knif. Jag arbetade timma efter timma, men med så ringa framgång, att hade jag ej kännt att mitt lif berodde på fram