Göteborgsposten – 30 juni 1864, sida 1

husvärden i egen person påtände våra ljus och förde oss uppför de bräckliga trapporna, ofvanför hvilka vi befunno oss i en korridor af dystert utseende, på båda sidor om hvilken funnos dörrar öppna. Mitt rum låg i ena ändan af denna passage och Jacobys i den andra. Då värdshusvärden sett oss båda i våra rum, tillönskade han oss en god natt, och nästa minut kunde jag höra trappan knarra under hans fotsteg, då han gick ned i undra våningen af huset. Jag stod just i begrepp att stänga min dörr, då Jacoby från sitt rum tillropade mig ett: Godnatt! kamrat, försof er icke i morgon. Jag besvarade hans helsning och tillstängde derefter min dörr. Det rum hvari jag skulle ligga var, i likhet med de öfriga rummen i huset som jag haft tillfälle se, mycket tarfligt och uselt möbleradt samt hade ett gammaldags och förfallet utseende. Tvärtöfver hela det läga taket sträckte sig en stor tjock bjelke, från hvars midt en krok stod ut, som genast i min inbillning förband sig med något föregående sjelfmord. Golfvet var på många ställen ojemnt, fönstret bestod af små rutor i blyinfattning och var försedt med jerngaller. Dörren var af gammal svartnad ek. Inuti rummet var en afsats på golfvet om två trappsteg nedåt från tröskeln räknadt.