Göteborgsposten – 30 juni 1864, sida 1

öronen ännu genljudande af det förfärliga ropet. Men jag hade knappt haft tid att sansa mig, då hastigt följande på ropet hördes ett pistolskott, tydligen aflossadt nära invid; derefter ett tungt fall på golfvet. Allt förblet nu tyst. Jag hade nu erinrat mig hvar jag var och alla aftonens tilldragelser. Då jag hörde skottet sprang jag upp ur sängen samt begal mig mot dörren, hvilken jag fann efter att ha famlat omkring ett eller ett par ögonblick. Jag hade låst till dörren innan jag gick till sings och låste nu åter upp den, men fann att jag likväl ej kunde öppna. Den var tydligen tillåst utanför, men till hvad ändamål? Hade det blifvit gjordt för att hindra mig skynda till gårdfarihandlandens hjelp. Detta rop, detta pistolskott — den stackars Jacoby måste ha blifvit mördad i sin säng och det skulle utan tvifvel bli min tur härnäst. De döda sqvallra icke. Jag var utan vapen, utom en liten fällknif, som jag haft sedan jag var skolgosse och ännu af vana bar på mig. Denne skulle troligen bli at ringa nytta i en kommande strid, men jag gjorde den likväl i ordning. Det fanns intet i rummet som jag kunde stappla upp mot dörren, med hopp att för ett ögonblick hindra en person som beslutat sig