Göteborgsposten – 29 juni 1864, sida 1

framåt en kort stund anmärkte han att han ämnade sig till en viss stad, tio eller tolf eng. mil derifrän, att han tagit vägen öfver kullarne i förhoppning att finna en genväg, att han aldrig varit den vägen förut och att han hört det ett litet värdshus skulle finnas en eller två mil längre fram, der vi förmodligen kunde få nattläger, hvilket vore angeläget alldenstund det skulle vara mörkt om en timma och det vore höjden af dårskap att under natten söka en väg öfver hedarne. Han slutade med att fråga mig om jag ej ville ha ett briljant guldur, eller en kedja, ring, bröstnål eller skjortknappar — hvilket allt han ville låta mig få till ett förundransvärdt billigt pris. Då han fann alla sina försök gagna till intet, höjde han åter på axlarne, sköt upp lådan litet högre på ryggen, blef genast bon camarade och erbjöd mig sin dosa full af utsökt utländsk tobak samt föreslog en pipa såsom den bästa lättnaden under vägens mödor — ett förslag som jag antog, ty ehuru ung hade jag redan lärt konsten att röka. Under det vi sålunda i all vänskap vandrade, pratade och rökade tillsammans, förflöt hastigt en timma eller kanhända mera, och jag visste knappast, huru nära mörkt det var, förrän min följeslagare pekade på ett svagt ljus på af stånd och förklarade, att det måste härröra