Göteborgsposten – 28 juni 1864, sida 2

— Dörren är förbommad inifrån, hörde jag mannen hviska. IIan har tillstängt dörren innan han lade sig. — Bryt upp den då, yttrade qvinnan. — Nej, blef svaret, det s ulle väcka honom, och han kunde vilja göra motstånd. Vi måste företaga os något som gör mindre buller. — Det finnes ett fönster, yttrade hon, försök det. Alldeles rätt, jag hade glömt det. Jag såg mot fönstret: det var en öppning af två fot i fyrkant och försedt med en I murken försterram, innehållande fyra rutor. Jag kände på ramen: ett barn skulle kunnat rycka lös den. Hvad skulle jag göra? hvad utsigt hade jag nu att kunna strida? Svag och trött och med en bruten arm, hvad motstånd kunde väl jag göra mot denne gigantiskt starke man? Krossad af utsigten till en oundviklig död raglade jag tillbaka från fönstret mot ett framskjutande hörn på gatveln. Jag sträckte ut min högra hand sor att rädda mig från att sjunka till golfvet, men fann framför mig ett tomrum. En stråle af hopp upplyste mitt hjerta: här fanns en stor öppen skorsten lik den i kojans andra ända och jag kände snön som fallit ned genom skorstenen knarra under min fot. Kunde jag fly? Denna väg?