— — — Ä ningen är emellertid så kritisk och allvarsam. att den uppståndna sensationen bäst visar på hvilket djup strömsättningens vågor sträcka sig. Skulle Danmark öfvergifvas och frihetskampen tillåtas bli frihetens underkastelse under förtrycket och ötvermakten — då ve Europa! Dagar af förläran och skräck skulle då randas och inträda. Ju längre man dröjer att taga parti för den sida, der sanning och rätt äro. desto starkare blir den lede fienden, desto våldsammare och blodigare kampen emot denne. Detta är en ersarenhetsregel, som nu måste stå klar och tydlig tör hvarje statsman eller icke-statsman. Det finnes ingen kannstöpare, som ej inser, att om England velat biträda Frankrike vid sista polska upprorets början, då Ryssland var oförberedt och alliansen mellan Ryssland och Preussen tvetydig, samt Österrike en g-dels fiende till dessa båda makter, och om Polen frigjorts samt derigenom kapson lagts på såväl Ryssland som Preussen, skulle allt nu haft ett helt annat utseende; segern skulle varit jemförelsevis lätt och något danskt-tyskt krig skulle ej ha funnits, ty vestmakterna skulle dikterat händelserna och derföre kunnat förebygga krigsutbrottet. Denna erfarenhet är dyrköpt — se på det döende Polen och det blödande Danmark —, men det är att hoppas, att Europa skall nu lägga sig den till godo. Vi redogöra längre ned för de senaste oss tillhandakomna uttalanden från England och upptaga endast ad referendum för vårt eget lands allmänhet, att vi befinna oss, under en för hela Europa och ingalunda minst för oss så kritisk tidpunkt, i detlyckliga läge, att båda våra finansministrar — ty vi ha egentligen två sådana, Gripenstedt och Malmsten, ehuru den senare endast är konsultativ — kunnat permitteras. När krig står för dörren, bruka finansportföljens innehafvare annars alltid ha ej så obetydligt att beställa. Ja, ätven vår sjöminister har fått tillåtelse att njuta sitt otium Tusculanum, förmodligen trött etter Hakefjords-eskaderns alla manövrer och demonstrationer. Vare det långt från oss att vilja störa den ljufva slummern i de högsta kretsarne, en slummer, som för öfrigt är kanske orolig nog; i sådana brytningsmomenter som det närvarande hvilar ansvaret drygt på don regering som handhafver landets angelägenheter. Henne tillkommer att bevara dess heder, ära och intressen. Folket sjelft skall vara hennes domare, om hon förverkar dess förtroende. Och hvad detta förtroende innebär, är klart att utfinna, om man betänker, att det såkerligen icke är en bland hundrade inom vårt land, som skulle våga framträda och säga, att Sverige äfven nu kan hålla sig på afstånd från kampen, eller att Englands intressen äro mera hotade i striden än våra, så att vi kunna draga oss undan, äfven om detsamma inblandar sig aktivt i leken. I sin cityartikel för i torsdags säger Times: Den bestämda förklaringen, att konferensen misslyckats, förorsakade i dag ett nytt fall i de engelska fonderna, men likväl icke i någon vigtig mån, medan man hyser den stora förtröstan, att engelska regeringens politik skall medföra det resultat, att Tyskland blir det enda offret för sitt samvetslösa beteende. Uti en ledande artikel för i fredags säger samma blad: Det tillhör nu H. M:ts regering att afgöra hvad beslut som skall fattas. På hvad sätt skall en stor nation handla, som finner, att dess bemödanden om fredens återställande mellan dess grannar hafva varit fåfänga? Under flera månader har detta lands regering sökt förhindra de beklagansvärda händelser, af hvilka en ny series skall begynna nästa måndag. Båda parterna hafva