Ett röfvarenäste på heden. (Öfvers. fr. Engelskan.) Då jag i nästa ögenblick åter reste mig upp fann jag qvinnans förfärliga ögon ånyo hvila på mig ed en blick ännu mera hungrig och vargaktig än förut. Jag förvånades och stack nästan melankoliskt pungen inom rocken. Hon vände sig bort mumlande någ t om min bädd och gick in i hyddans andra rum. Under tiden satt mannen ned vid andra sidan af eldstaden der barnet låg och sof. Han hade sjelf smakat på bränvinet och var mindre rå och frånstötande än förut samt började tala om yrvädret, om den förlust af får som det troligtvis skulle förorsaka samt om liknande olyckor förlidet år. Inom en fjerdedels timma kom qvinnan ut från det andra rummet och ropade honom till sig. Han gick och under några minuter hörde jag dem tala i låg, ifrig ton. Orden kunde jag icke fatta, men qvinnan tycktes ifrigt råda honom till något medan hans ord voro korta och tveForts. fr. N:o 144.