han; jag tycker ej om arbetet och önskar att det kunde uträttas på något annat sätt. Hval beträffar att taga guldet är jag alls icke noga, och i en ärlig strid skulle jag ej lägga på sinnet om jag krossade skallen på en karl. Men att mörda en man under hans sömn — det går mig alldeles emot. — Men dessa vackra guldmynt, kära Bill, invände den frestande onde anden, det vackra guldet som med ens skulle rädda oss ur detta helvete. Hvad är ett eländigt menniskolif jemfördt dermed? Yrvädret är en lycklig tillfällighet. Vi kunna lägga honom djupt under den sammanhopade snön i en af hålorna ute på heden, och vi skola vara många hundra mil härifrån — ja öfver hafvet — innan något spår af honom anträffas. En oerhörd fasa bemäktigade sig hela mitt väsende då jag hörde denna qvinliga djefvuls ord och följde den medusaliska blicken i hennes öga och det rysliga leende som krusade hennes läppar. Jag har vant i dödsfara i mer än en vild strid, såsom dessa medaljer utvisa. Jag kommer ihåg när en gång en jättelik kaffers knif låg invid min strupe och jag trodde att allt var slut med mig tills en kamrats reffla gjorde slut på vilden. Men aldrig har jag i den dödligaste faras stund känt någonting likt den djupa fasa som lade