Göteborgsposten – 23 juni 1864, sida 2

kättegangsoch Polissaker. Ioliskammarenattigfogden Johannes Bengtsson hade för några dagar sedan blifvit instämd af sin hustru Sara Bengtsson, som det uppgafs 64 år gammal, ehuru detta ej syntes på henne, derföre att han mera handgripligt än billigt var brukat sitt husbondvälde. Detta var så mycket olämpligare som Bengteson stod under sin hustrus förmynderskap och således borde erkänt henne som husets herre. Men förmodligen hade Bengsson ej kunnat böja sig under den af lagen honom pålagda hårda nödvändigheten och följaktligen då han kommit ö. lastad hem, kvilket icke hörde till ovanligheterna, sökt genom knytnäfvarne och andra praktiska medel göra sitt husbondvälde gällande. För ösrigt brukade B., ledd af sin stora svaghet för flaskan, förskingra boets ullhörigheter och detta utgjorde äfvenledes en af de mest graverande punkterna i hustruns lista öfver B:s dater. Hvad som emellertid utgjorde grunden för hustruns anklagelse var dels omnämnda förskingring af boets tillgångar, dels att han mer än vanligt hardhändt upptuktat sin äkta hälft och förmynderska, hvilket sista försiggått d. 1 d:s. Efter denna bragd begaf sig B., som förmodligen fruktade att hustrun, då han blefve nykter, skulle återtaga det herrevälde i huset, som utan tvifvel mera tillkom henne än honom, hemifrån och syntes sedan ej till förrän d. 10. Han hade då ånyo intagit ett tillräckligt qvantum i r för att, som han tyckte, uppträda med i sitt hem. Detta gjorde han ock, om man i sådant ljus får betrakta hans bedrift, att först sparka och med en käpp genompiska hustrun, samt sedermera med en klubba mörbulta henne. Liksom han misstänkt att icke käppen varit ett tillräckligt verksamt medel, hade han, efter att ett ögonb:ick ha sett sig omkring, fattat besagde klubba och dervid yttra Denna passar just för dig! Då hustrun i poliskammaren framställt denna berättelse, som för öfrigt bekräftades af athörda vittnen hvilka intygade att hustrun vore motsatsen till sin man, d. v. s. nykter och ordentlig, förklarade B. att äfven han fått stryk al hustrun, den vanliga taktiken hos anklagade i dylika mål. Härtill nekade naturligtvis hustrun. — Ah mins du ick r du slog mig i hufvudet med kopparkitteln! utbrast härvid B. bevekligt, men tramdrog i detsamma och öfverlemnade till polismämaren en papperslapp, hvilken förmodligen skulle utgöra en förteckning a hans klagopunkter mot hustrun. Denna papperslapp hade följande lydelse: 1. Min egendom så väl som hustrus. 2. Någon del al månadshyra ej mig till godo. 3. Mat eller nödvändigaste behof får jag ej. 4. Tvätt och rent får jag sjelf laga mig. 5. Kläder och lagning får jag om och så godt jag kan. 6.. IIVarje månadshyra uppbär hustru utan att meddela at mig något i nagon sak. Hvad supa beträffar, är min hustru lika ; uti som jag, osta så öfverlastad att jag månmåste blygas m. m. Sangklader eller liggplals är lätt bevisa säväl som i ölrigt min hustru här behandlat mig hvarmangen gång af högsta tväng sär taga mig rätt — då hon genom vår gemensamma egendom lefver ett glatt lif med sina (gelika) fruntimmer, hvilka hon hyser och synes med till hög grad (dagligen).Trots denna törklaring blef dock B. för sin framsart införpassad till cellsängelset för att undergå vidare ransakning inför rådhus ten, dit målet förvisades. ss RER EET FE EE