Göteborgsposten – 22 juni 1864, sida 2

erfarit någon utomordentligt häftig förskräckelse. Hade det tilldragit sig någon olyckshändelse på linien, skulle detta ha förklarat hennes tillstård, ty han hade sett sådana fall, då icke den ringaste kroppsliga skada lidits. Men oaktadt konduktören på linien blifvit tilltrågad, kunde han ej uppgifva någon grund för flickans förskräckelse. Allt hvad han visste var att hon rest tillsammans med en herre i en vagn af första klassen och att den unga damen ej framställt den ringaste klagan. — Det ligger en ryslig hemlighet under allt detta, och jag måste på ett eller annat sätt ha den förklarad. Hvad som i första rummet borde söka istadkommas, var den unga flickans återställande, ty doktorn hyste ånyo farhåga för ett häftigt teberanfall. Denna farhåga bekrärtade sig, ty några timmar derefter låg Helen i full yrsel. Ån talade hon om en man i rödt skägg som sigtade på henne med en revolver, än om en annan man med svarta lockar. Ena sången bad hon mannen spara hennes lif och nästa minut svor hon en helig ed att icke örråda hans hemlighet. Fru Steindorf satt tåligt vid Helens sida, padade hennes brännande tinningar och gaf nenne svalkande drycker, då hon kunde förnå henne att emottaga dem. Hon vågade