Göteborgsposten – 22 juni 1864, sida 2

lordens till ett ordspråk blifna vankelmod skulle kunna inge några farhågor; men han är, om vi blitvit väl underrättade, denna gång bunden genom en sormlig förklaring, uppställd i de mest obligatoriska ordalag, och han vet, att den minsta svaghet vid förbindelsens infriande oselbarligen skulle kosta honom den : portfölj, som han hoppas ännu kunna behålla till lycka för sitt land. En mäktigare vilja har inträdt i spelet; det är köjsar Napoleons, soch fastän han, af artighet eller något annat I skäl, hemtadt ur hans politik, betjenat sig af lord Russell, för väckande af det förslag han sjelf formulerat, är det dock tydligt, att han sej tänker prata i vädret. Sverige å sin sida, vom i sjelfva verket är lika intresseradt i denna fråga som vi, inser fullkomligt väl, att den gräns, som skall skilja Norden från Tyskland, ej kan dragas på måfå och utan afseende på de militära och kommersiela fordringarne. Hvad Ryssland angår, saknar det visserligen icke kunskap om hvad Danmarks oafhängighetsintressen tordra, men det steg som det nyss tagit, genom att lemna storhertigen af Oldenburg sin förmenta rätt till Holstein — en rätt ötver hvilken den kejserl. regeringen redan försogat till förmån för vår konung — är ej at natur, att tillåta oss hoppas denna makts understöd. I engelska underhusets sammanträde d. 13 d:s ställde Osborne följande förfrågan till regeringen: Jag tillåter mig göra den ärade premierministern denna fråga: Har man fästat hans uppmärksamhet å en artikel, som uppenbarligen blifvit af en auktoritet meddelad det ang. utländska underrättelser bäst underrättade blad, jag menar Morning Post (munterhet — Morning Post betraktas som Palmerstons speciela organ), och hvilket innehåller den förklaring de danska fullmäktige afgifvit vid sista konferenssammanträdet? Är detta meddelande autentiskt, och är den ädle lorden redo att framlägga det för Huset. — Lord Palmerston: Jag nödgas ursäkta mig med att jag ej känner det (Osborne: Känner ni icke Morning Post? Skratt), att jag icke känner meddelandet, alldenstund jag ännu icke i dag läst Morning Post. — Osborne: Ja, då skall jag i morgon upprepa frågan. — Derefter frågade Kinglake, om den ädle lorden ville bekräfta meddelandet i tidningarne om, att de krigförande lemnat franske gesandten det uppdraget, att draga gränslinien i Slesvig? — Lord Palmerston: Jag har alldeles icke hört derom någonting och är ej hugad att tro på detta meddelande (skratt). Under sammanträdet följande dag inskränkte sig Osborne till att anmärka, att eftersom det ej var sannolikt, att Huset skulle få något tillfredsställande svar i afseende på offentliggörandet af de diplomatiska hemligheter, som stå i samband med den danska frågan, skulle han vid första tillfälle, då huset stod i begrepp att konstituera sig som finansutskott fästa uppmärksamheten å denna sak. — Härefter anmärkte Griffith, att han, alldenstund han var mera sangvinisk i sina förhoppningar än den ärade medlemmen för Liskeard (Öaborne), ville göra den fråga, denne bebädat. Han önskade spörja den förste skattkammarlorden, om det icke vore, alldenstund hemlighållandet icke iakttogs af de andra deltagarne i konferensen, en tom formalitet, att iakttaga den gentemot Huset; han ville vidare fråga, om det, alldenstund vapenhvilan nyligen förlängts, beslutats, att denna förlängning skulle vara den sista? — Lord Palmerston afgaf då sitt förut bekanta svar: Å första delen af den ärade medlemmens fråga, hvilken ej kan anses för parlamentarisk, skall jag icke vidare inlåta mig. Hvad andra delen deraf angår, har jag ingen orsak, utan snarare motsatsen, att tro, a:t, då vapenstilleståndet förlängdes, något beslut fattades å konferensen om, att denna förlängning skulle vara den sista. Frågan är en öppen fråga för konferensen, som efter utgången af den nu bestämda tiden kan — allt efter omständigheterna — begära vapenhvilan eller icke. Vid näst sista konferenssammanträdet afgaf tyska förbundets fullmäktige, hr v. Beust, följande förklaring, hvilken, begärande folkets omröstning äfven i den norr om de neutralas föreslagna gränslinie från Slien belägna delen at Slesvig, blet å sammanträdet i lördags törkastad, fastän Preussen anslöt sig till densamma: Jag har afhållit mig från att deltaga i den diskussion, som egde rum vid näst sista sammanträdet angående giänsfrägan, emedan jag saknade bemyndigande att uttala mig för någon linie. De instruktioner, jag emottagit från förbundsdagen, efter det jag afgifvit berättelse om sammanträdet d. 28 maj, godkänna de förklaringar, jag då afgaf i öfverensstämmelse med hrr fullmäktige för Österrike och Preussen, och jag har till följe deraf att efter dem rätta mig. Dessa förklaringar finnas upptagna i protokollet. Grefve v. Bernstorff har, i det han förde ordet i de tyska fullmäktiges namn, låtit förstå, att man måhända skulle finnas hugad afträda en del af det nordliga Slesvig och anse uppgifvandet af hertigdömet Lauenburg som en equivalent; han förklarade på samma gång, att den af b. britiska M:ts regering foreslagna gränslinie icke kunde lemna borgen för en fast och varaktig fred, eftersom förnämsta orsaken till klagan och upphetsning ej allenast fortfarande skulle stå qvar för största delen af den slesvigska bea a