Göteborgsposten – 22 juni 1864, sida 1

Med en höjning på axlarne och antaganle en fransmans något tillgjorda hållning, börade han underrätta henne, att hon derefter gde att betrakta honom som en verklig pavisare, och som bevis på att han blifvit natualiserad, anhöll han så visa henne sitt pass, hvilket han bad henne genomläsa och se efter om beskrifningen passade in på den person, som stod framför henne. Men innan han gjorle detta, iakttog han det försigtighetsmåttet utt vika den del af papperet, hvarpå hans antagna namn och karakter stod, så att hon blott kunde läsa signalementet. Det var verkligen ett franskt pass och Helena läste halfhögt för sig sjelf: Svart knollrigt hår, långa svarta polissonger och mustacher, låg panna, bred näsa, skadade tänder etc. Hon kastade jemförande blickar på karlen, undrande icke blott på den noggranna öfverensstämmelsen, utan äfven huru han kunnat komma i besittning af ett dylikt dokument. — Skulle mademoiselle kunna tro mig vara af fransk extraktion, ifall ni aldrig sett mig förut? frågade karlen med äkta fransk höflighet, ty hans sätt var lika mycket förändradt som hans personliga utseende. — En person, som aldrig varit i Frankrike, kan lätt bli bedragen, var det kalla svaret.