Göteborgsposten – 21 juni 1864, sida 2

från Utlandet. Det har verkligen kommit fram å konferensen, hvad Times för några dagar sedan föreslog. England har nemligen uttalat som sin önskan, att den dansk-tyska tvisten måtte afgöras genom en kompromiss eller genom öfverenskommelse om en gränslinie medelst en neutral makts bona officia. Saknande instruktioner, togo såväl tyska som danska ombuden detta förslag ad referendum. Det är i och för sig opraktiskt, och har dessutom den egenskapen ati endast vara en löndörr, genom hvilken den förvirrade engelska ministeren kan slippa undan den klämma, hvari den kört fast. Det borde således icke ega någon utsigt till tramgång; men förhållandena i Köpenhamn äro af den natur, att Danmarks ställning vid konferensen måste bli svag och vacklande. De danska konferensombuden sakna nödiga instruktioner, de äro sinsemellan oeniga och dertill principielt oeniga. Om derföre ock de yttre händelserna teckna sig ej alldeles ogynsamma för Danmark, ser det likväl tortfarande ganska mörkt ut, just tillfölje af att konung Christian nu afkastat sin mask, om han förut verkligen burit en sådan, och i strid mot sin regering och sitt folk önskar, kanske för det kära apanagets skull, ett Slesvigholstein i Danmark, h. e.: kastar sig i Rysslands och Tysklands armar. Å lördagens konferenssammanträde ha Preussen och Osterrike förklarat sig definitivt lösta från Londonerfördragets dem ålagda förpligtelser. Samtidigt med denna underrättelse meddelas från London, att grefve Kussell i Öfverhuset indirekte låtit förstå, att England ej heller skulle vilja hålla på fördraget, hvilket han sade sig anse för betydelselöst och ej erbjudande någon garanti, emedan Frankrike och Ryssland ej skola vara benägna att vilja med vapenmakt genomdrifva uppfyllandet af detsammas bestämmelser. Man skulle häraf kunna draga den slutsatsen, att England verkligen såväl hos Frankrike som Ryssland begärt aktiv medverkan för londonerfördragets upprätthållande, men erhållit at dessa båda makter vägrande svar. Detta är för Rysslands del så mycket vigtigare, som man velat tro det skola bevara, så vidt det kunde, nämnda fördrag. Den nu erhållna upplysningen bekrärtar, att Ryssland bedrifver ett dubbelt spel. Det vill på samma gång jägta fram Christian och lofvar understöd åt personalunionen, som det visar sig understödja de tyska makternas planer, genom att frånsäga sig all lust att vilja stå på något sätt i god för det fördrag, som just alser hertigdömenas bibehållande åt Christian. Imellertid är i morgon återigen samman: träde af konferensen, antagligen näst det sista, om ej det sista. Måhända skall resultatet a! detta sammanträde bli det afgörande om krig eller fred. Den allmänna stämningen inom HKurops börjar derföre åter visa dessa symptomer a! oro, som äro under dylika förhållanden så van. liga. Detta är desto mera naturligt, som konforensens resultatlösa upplösning måste leda till en ministerförändring i England; mer en sådan skall återverka på en massa andra sväfvande frågor och bli af stort inflytande genom den entente cordiale som dermed måste uppstå mellan Frankrike och England. Frankrike vill hafva sin kej sares kongresside realiserad, och en ny engelsk minister skall göra det till en pligt för sig A .VEV—— —— sdamen, samt frågade med en bugning om