Göteborgsposten – 21 juni 1864, sida 1

— Ni har intet att frukta af mig, min herre. — Mon svär det! ropade han. Har ni intet heligt med er vid hvilket ni kan aflägga eden. Han ryckte groft upp hennes kappa och såg ett litet guldkors hänga vid hennes hals. — Svär vid detta och så vidt ni vill bli salig, att ni skall tiga, — och jag är nöjd. — Jag svär! genmälte flickan, och i det mannen tryckte det lilla korset mot hennes mun kysste hon det såsom tecken till helgden af sin ed. Till sin stora glädje såg hon mannen börja åter inpacka sin nattsäck och sticka undan den rysliga pistolen. Då hon hörde låset till nattsäcken knäppa till var det liksom en svår tyngd blifvit lyftad från hennes bröst. Hon tyckte sig vakna upp ur en ryslig dröm. I nästa ögonblick sysselsatte sig mannen ifrigt med att ordna sin drägt på samma sätt som den var då han först steg in i vagnen. Pels össan drogs till hutvudet så trångt som en hjelm; öronlapparne bundos under hakan. Den långa yllehalsduken lindades omkring halsen och hela undre ansigiet, hvilket deraf doldes ända upp till näsan.