Göteborgsposten – 21 juni 1864, sida 1

ma, yttrade han i det han framträdde och lätt vidrörde flickans arm med sitt finger. Skulle ej fröken vilja ha någon förfriskning En kopp varmt kaffe skulle göra er godt; får gossen taga hit det? Men flickan skakade blott på hufvudet utan att se upp eller taga händerna från ansigtet. Konduktören yttrade sakta: — Har dender karlen med röda skägget, som jag såg bär i vagnen, varit grof emot er? — Jag har inga klagomål att göra emot honom, svarade hon i låg ton. — Hm! Fröken har kanske lemnat sina vänner? fortfor mannen vänligt och deltagande. Kan Jag göra något för den unga damen innan jag lemnar er, ty jag medföljer icke tåget längre än till denna station — Nej jag tackar er, svarade Helen, allt hvad jag behöfver är att bli lemnad ensam. — Nå då, yttrade konduktören skämtande, i det han lemnade vagnen, kan icke sröven ha kommit till en bättre plats än till en jernvägskupe af första klassen under vintern. . Helen Boynes utmattning hade nu börjat upphöra, och hon tyckte sig få styrka nog för att se efter sin redikyl, hvilken innehöll en