Göteborgsposten – 20 juni 1864, sida 2

VD 111 7011 rade-Töndern än Utlandet. Telegrafen har bragt oss underrättelse om, att Fnglanas premierminister, lord Palmerston, skulle ha begärt afsked, men på sina embetsbröders enträgna begäran återtagit ansökningen, tills åtminstone vapenhvilan mellan Danmark och Tyskland gått till ända. Man bör med misstro emottaga denna uppgift, ty fastän den allmänna meningen i England och oppositionen inom parlamentet uttala sig allt hättigare mot ministören, har likväl ännu intet med bestämdhet förljudits, som skulle berättiga till antagandet, att en ministerkris i England verkligen redan inträdt. -Times för d. 13 d:s vet ännu intet att derom ens antydningsvis berätta, och likväl skulle krisen ha inträdt redan d. 12:te. Det kan visserligen vara möjligt, ty den gamle Pans senaste uppträdanden i underhuset ha, oaktadt den ungdomliga sommarelegans å la fashion han i det yttre utvecklat, varit anmärkningsvärdt svaga och vacklande; men, som sagdt, det är ännu, enligt vårt förmenande, icke sannolikt, och telegrafunderrättelsen derom blott ett apokryfiskt rykte. Det skulle i dess ställe vara troligare, att man bestämmer sig för parlamentets upplösning, för att slippa ifrån denne besvärlige kontrollant, isynnerhet som drottning Victoria ännu med all kraft motsätter sig en krigisk inblandning af England i danska kriget. Emellertid föra de officiösa engelska och franska organerna mot Tyskland ett hotande språk. Men Tyskland bryr sig ej mera om ord, det har i detta afseende fått höra så mycket, utan att något verkligt oväder följt derpå, att det i mjugg ler åt denna munväderstiralJering. Det är en olycklig slapphet som nu stundligen gör sig märkbar inom vestmakternas politik. Det ligger någonting sjukligt deri, som åsamkar den närvarande europeiska samfundskroppen svåra lidanden. Lyckligtvis har historion att uppvisa flerfaldiga exempel på, huru under de ogynsammaste omständigheter plötsligt omslag inträdt, som åter väckt förhoppningarne till lif och gifvit ställningen ett annat utseende. Om vi ock tro att man ej bör med förtviflans missmod se den närvarande ställningen an, är det likväl hvars och ens pligt, att ej blunda för de faror, som synas överhänga och bero på oförmågan eller motviljan hos de liberala makterna att med verksam kraft understödja en till sin existens hotad stat eller ens gifva handlingens hätd åt sina egna förslag, om de ej vinna inkräktarnes godkännande. Det hvilar öfver det vestra Europas bröst liksom en mara, det är ett tärande samvetsagg, en gnagande oro — ja, fruktan. Under tiden högtärdas absolutismen och sätter obesvärad foten på folkfrihetens nacke. Daily News berättar, att det konserva tiva partiet har för afsigt, att med snaraste föreslå i parlamentet ett mot kabinettet Palmerston riktadt misstroendevotum i danska frågan. Morning Post offentliggör under d. 13 d:s det ordagranna innehållet af den förklaring de danska fullmäktige atgifvit inom konferensens sammanträde d. 2 d:s. Det heter i detta aktstycke, att om de europeiska makterna verkligen önska londonerfordragets uppgilvande, skulle Hans danska Maj:t, för att undvika fientligheternas återupptagande, icke motsätta sig en territoriel altrådelse, så framt II. M:t till gengild erhölle fred och en oafhängig samt nutonom tillvaro för de landsdelar, som återstode, och med vilkor att de afträdda landsdelarnes vidare öde icke skulle utan deras samtycke bestämmas. — Danska regeringen, tillägger bladet, godkänner således till principen det förslag, som vid sista sammanträdet gjordes af grefve Russell, för återupprättandet at freden mellan Danmark och Tyskland. Det finnes gränser för de uppoffringar, som kunna pålåggas Danmark, gräuser som danska regeringen ej kan örverskrida. Frågan om en ny gränsreglering är en lifsfräga tör Danmark, som måste ha en gräns, baserad på dess militära och kommersiela intressen. Denna gräns bör bestämmas under makternas garanti. Danmark skall endast under särskilda vilkor ingå på Lauenborgs afträdande. Danmark fordrar londonerfördragets bibehållande, om dess provisoriska uppgilvande icke i dess ställe medför ett rättvist och billigt arrangement. Dessa upplysningar ha sannolikt sett dagen för att förneka påståendet, att England skulle påtvingat Danmark sitt delningspro