AUUPATAEL SY Qu4 l11119 ÖYVÄASIICC BCHTCMOLT Ch ofantlig öfvermakt. Som läsaren minnes, hade sydgeneralen Lee dragit sig tillbaka öfver North-Annafloden och intagit en sast position mellan North-Anna och South-Anna vid en plats, kallad SextorsJunction, stödjande sin högra flygel mot Little River. Nordgeneralen Grant återigen hade följt Lee, gått öfver North-Anna och stannat i sin motståndares front. Lee försökte angripa honom, men blef tillbakaslagen. Grant fann snart, att Lees ställning här var for stark, och beslöt derföre att genom en svängrörelse söka skjuta sig in mellan sydarmåen och Richmond samt sålunda tvinga Lee att draga sig tillbaka. Grant gick derföre på torsdags morgon d. 26 maj tillbaka öfver North-Anna. Den flod som bildas at de sammanstötande Northoch South-Anna, kallas Pamunky-River. Under natten mellan torsdagen och fredagen lät Grant sin venstra flygel svänga om och rycka fram till Pamunky, som han gick öfver under fredagen och lördagen vid Hanover Town, 2 svenska mil från Richmond. Måndagen d. 30 maj på e m. gjorde Lee en rekognoscering mot nordarmåens venstra flygel. En hättig strid uppstod, i hvilken nordgeneralen Crawford (under general Warren), som med sin kår framryckt ända till Shadygrove Church vid Mechanicsville helt nära Richmond, blef tillbakaslagen. Sydtrupperna drogo sig derefter tillbaka. Samtidigt befallde Grant, att hans center och venster skulle gå anfallsvis tillväga, hvilket dock ej hann utföras, till följe af att orderna ej i rätt tid ingingo till en af besälhafvarne. General Hancock på högra flygeln ryckte ensam framåt och satte sig i besittning af sydtruppernas skärmytslingslinie. Då sista underrättelserna afgingo d. 1 juni kl. 11 f. m., stod nordgeneralen Warren med nordtruppernas venstra flygel i en ställning på ej fullt en sv. mils afstånd från Kichmond. Leces högra flygel stod stödd mot Chickahominyfloden (c:a 1 2 sv. mil från Richmond), nedantör Mechanicsville. Hans venstra flygel (förut hans högra) innehade ännu Hanover Court House, under befäl af general Brecken ridge. Densamma väntades dock snart skola dragas in till Richmond. Genom dessa sina framgångar har emellertid Grant lyckats få en sjöledesförbindelse, hvarigenom han är betryggad mot att få sina undsättningar afskurna. Hans förrådsbasis är nemligen nu framflyttad till White House vid Yorkfloden, mellan hvilken plats och det c:a 4 sv. mil derifrån belägna Richmond en direkt jernvägsförbindelse består, ehuru dock nu för tillfället upprifven. Detta är en i och för sig vigtig omständighet och kan ej lemnas ouppmärksammad under närvarande förhållanden. : I England har under titeln Her Majestys Mails en ganska anmärkningsvärd bok utkommit, hvilken utgör en historia öfver det engelska postväsendets ursprung och utveckling. Författaren, mr Williams Lewins, betecknar verket som första delen till en historia öfver Storbritanniens olika regeringsdepartementer. Af detta verk finner man att af Henrik I infördes regelbunden postförbindelse genom kurirer; men först vid Jacobs I:stes tid kom ett egentligt postsystem till stånd. Genom denne konungs tronbestigning antog samfärdseln mellan London och Edinburgh större dimensioner, och man egnade mycken omsorg åt den väg, som förenade de båda hufvudstäderna, i följd hvaraf äfven brefvexlingen blef lifligare. Men ännu under hans esterträdares regering dröjde det ofta i tvenne månader, innan något svar anlände från London till Edinburgh, och Witherings; en af de första resormaterna af postväsendet, kunde ännu klaga: bå en af H. M:ts undersåter skrifver till Madrid i Spanien, skall han erhålla svar förr och säkrare, än från Skotland och Irland. Under protektoratet undergick postförvaltningen många och väsentliga ändringar och blef för första gången föremål för parlamentariska beslut. De år 1656 utfärdade ostkungörelser ha varit ett mönster för alla senare åtgärder och utöfvade snart en märkbar verkan. Fastän de under farfars och tarmors tid befordrade brefvens antal ingalunda var betydligt, har det likväl nu stigit sså törvånansvärdt, att postverket årligen afkastar 60,000 pund sterl. i reda penningar, berättar med stolthet en korrespondent till Gentlemans Magazine vid slutet af 17:de århundradet. Sedan dess har denna inkomst ssextiosaldigt ökats, ty bruttoinkomsten för år 11863 uppgick till 3,800,000 p. sterl. Postväsendets inrättning och den förvaltningsmetod, som var öflig för tjenstemännen i början saf förra århundradet, bilda en stark kontrast mot sir Rowland Hills regemente. Då fanns det tvenne generalpostmästare, sir Robert Cotsvon och sir Thomas Franklan, hvilkas hufvudssakliga göra bestod i att skydda postfartygen mot de franska sribytarne, hvilka på denna tid gjorde hafvet osäkert. Deras instruktion ill postkaptenerna löd sålunda: I skolen fly,