— Ett enda steg till, och jag skjuter, utropade flickan. — Bah! svarade mannen, sträckte ut handen och fattade tag i mynningen på pistolen, som flickan fortfarande höll riktad mot honom. — Dumhufvud, sade han och vred vapnet ur hennes hand. Det är mycket beklagligt att ni aldrig aflossat en pistol förut; ni skulle då ej försökt trycka af med hanen nere. Helen Boyn sänkte bedröfvad hufvudet, då hon såg hur lätt hon blifvit afväpnad, och hela hennes varelse darrade, då mannen fattade henne i armen och drog henne tillbaka till den plats hon blott få minuter förut lemnat. När han åter intagit sin plats midt emot henne, yttrade han lugnt under det han mönstrade revolvern som han höll i sin hand. — Ser ni, miss, detta är hvad ni skulle gjort; ni skulle ha dragit trycket tillbaka så här, låtande det knäppa två gånger; hör ni? Och om ni derpå öfvertygat er om, att knallhatten varit i behörig ordning, och hållit pistolen mot mig som jag nu gör (och han förde mynningen så nära hennes ansigte att blott få tum skiljde den derifrån då han yttrade detta), skulle den aldra minsta rörelse af fingret mot trycket varit tillräcklig att inon