De svenska frivilliga i Danmark. Jönköpingsbladets korrespondent från Köpenhamn skrifver d. 11 d:s: Äfven i fall af krigets fortsättning torde antagandet af nya svenska och norska frivilliga fortfarande inställas, hvarföre jag vill tillstyrka dem af våra landsmän, som afvakta utgången i hopp om anställning, att slå dessa tankar ur hågen. Afven den beredvillighet, hvarmed man lemnat några svenskar och norrmän afsked, tyckes antyda att man icke mer anser dem särdeles behöfliga. Man har mycket olika, såväl i Sverige som Danmark, bedömt våra frivilliges uppförande vid danska armcen. Att af ett så stort antal, som strömmat hit, skulle finnas några sämre individer, är naturligt. Som en mellanlänk mellan dessa och de högre auktoriteter, under hvilka de svenske frivillige höra, har jag måhända bättre än någon annan kunnat iakttaga de flesta omständigheterna härvid, och jag kan på grund af såväl egna noggranna forskningar som tillförlitliga upplysningar från vederbörande kompanicheler, sanningsenligt uppgifva att de aldra flestas uppförande varit godt och hedrande. Om vid några kompanier, der svenskar stått, dessa, som hitkommit för att få strida för Danmarks sak, men ej för att tröttas af en oftast onödig och alltid tråkig exercis med full packniag, skulle ledsna vid dennas dagliga förnyande, sedan de kort förut under verkliga strider visat att de, utau alltför stor taktisk färdighet, rätt väl kunnat uppfylla sina pligter som krigare, må ingen undra öfver. Men detta oaktadt hafva de flesta svenskar, hvilka hittills begärt afsked, endast gjort det till följd af kroppslig svaghet och oförmåga att uthärda dylika, till intet gagnande strapatser, helst som denna tjenst