som blott var på några få tums afstånd från hennes ansigte. — Nu, flicka, skrek karlen, tag saxen och börja klippningen. Ni behöfver ej darra såder, likt en italiensk vindthund. Gör arbetet raskt, och ni har ingenting att frukta; men tveka eller försök göra ringaste allarm, och jag kan säga er att jag är alltför desperat för att göra några omständigheter med att taga ert lif. Tag saxen, säger jag er, och gör saken så hastigt som möjligt. Med detta ord stack han saxen i hennes hand. — Oh, sir! stammade flickan, hvarför icke vänta tills vi komma till Cassel, då jag gerna vill taga mina egna penningar för att betala hvad det kostar. Jag skulle endast såra er, så förskräckligt som jag nu darrar. — Bah! Jag får ingen tid der. Dessutom är det min nyck att ni, och ni allena, skall vara min barberare, svarade hennes reskamrat vildt. Nyss såg jag mig i spegelv, jag föresatte mig då att det skulle bort; och när jag såg era varta ögon stirra på mig från hörnet, beslöt jag att ni skulle klippa migg kom derföre och börja ert arbete, det är ingen tid att förlora. Gör det tort, jag upprepar det, och ni behöfver ej frukta någon oförrätt från min sida. (Forts.)