II. IIelen Boyne hade, såsom vi förut sagt, i sin karakter en besynnerlig blandning af två motsatta egenskaper: en ytterlig brist på kraft vid somliga tillfällen och ett ovanligt öfverflöd derpå vid andra; ty en liten feg toka som hon var den ena timman, kunde hon den andra spela hjeltinna. Hvad under då att hon med ögon så eldiga som en sullblodshäst kunde det ena ögonblicket rikta en pistol mot en skurks hufvud, hotande att skjuta ned honom om han toge ett steg mot henne — alldeles som en ung romanhjeltinna — och nåsta ögonblick skältva af fruktan, som en väl tuktad rapphönshund vid sin herres fötter. Äfven den modigaste man kan svårligen utan fruktan se en laddad pistol riktas mot sitt hufvud; så att det var blott helt naturligt att den stackars Helen skulle draga sitt hutvud så långt tillbaka hon kunde från pistolmynningen,