— ——— Ad Karlens försök till extemporerad härklippning var dock under dessa omständigheter fullkomligt fruktlöst, ty vagnens skakning, oberäknadt svårigheten att framför en spegel, hvilken visar handens rörelser omvända, gjorde det nästan omöjligt för honom att ens afklippa en lock eller två. Då flickan dervid såg honom nära nog köra de hvassa spetsarne på saxen i sin strupe skrek hon till ar fruktan. Skriket kom mannen att plötsligt vända sig om. Han blickade vildt på henne, man! lät derpå höra ett svagt slinande, steg upp från sin plats och gick att sätta sig midtsramför flickan. — Himmel! tänkte flickan och hennes hjerta blef dervid tungt som sten i hennes bröst; hvad ämnar han göra och hvad skall jag nu företaga mig? Om jag flyttar mig, följer han efter mig och blir ond. Hon behötde dock icke länge framställa tomma gissningar, ty mannet yttrade genast: — Får jag be er, miss, göra mig en tjenst? Ett bistert leende låg på hans läppar, då han yttrade dessa ord mot den förskräkta flickan och gjorde en half bugning tör henne. Helen Boyne teg ett ögonblick, ty hon