-nnnnn i s6665 kunde höra något midt under allt detta oväsen af det flämtande lokomotivet och de bullrande hjulen. Om det ändå funnes någon i nästa vagn, så kunde hon knacka i skiljeväggen och begära hjelpMen nej — hon kunde ej höra någon tala och hon visste nu att hon var ensam i sin fara. Nåväl, hon ville göra allt hvad hon kunde för att lugna mannen, i stället för att reta honom. Genom att rätta sig efter hans galenskap skulle hon kanhända bli i stånd att afvända någon stor fara tills de hunne till nästa plats der de skulle stanna. Upptagen af dessa tankar vände fiickan för ett ögonblick hufvudet från främlingen och blickade nu genom fönstret än emot den ena ändan af tåget än mot den andra, i förhoppning att få se en skymt af konduktören innan han begaf sig till sin plats. Då hon emellertid fann att mannen ingenstädes syntes till, vände hon sig åter om och tann sin rödskäggige reskamrat sysselsatt med försöket att klippa bort skägget ur sitt ansigte. Om Helen Boyne förut hyst några tvifvel om mannens galenskap skulle de nu försvunnit, ty ingen anständig person med sundt förstånd skulle väl kunnat göra sig skyldig till något opassande i en värnlös ung dams närvaro.