nästan förutsåg, hvad han ämnade begära af henne, hon yttrade derpå halsstammande: — Jag skall med nöje göra allt hvad jag kan för att vara en reskamrat till tjenst. Men jag måste be er ihågkomma att jag är ett ungt fruntimmer och olyckligtvis utan beskydd. Jag ber er derföre, som gentleman, icke begära något al mig som det ej är passande att jag gär in på. — Var icke rädd fröken, svarade den okände. Jag ir oskadlig nog, blott man taer mig på rätt sida. Allt hvad jag önskar ni måtte göra, är att ni klipper bort mitt skägg och mina polissonger. Detta var just hvad hon hade väntat, och den stackars flickan tryckte handen nu mot ögonen samt snystade— Jag är en främling för er min herre, sade hon, och jag rodnar öfver att höra er begira något dylikt. — Åh! yttrade karlen, i det han drog hennes händer till sig; hvarföre skulle ni rodna. Jag vill icke behandla er illa, och hvad beträffar den lilla affären med hårklippningen, behöfver ni ej antaga en så romantisk min, ty i ånga delar af Europa äro barberarne qvinnor, och ingen betraktar det likväl som opas sande. (Forts.)