oro framstå som ovederläggliga sakta och anmärkningsvärda exponenter. Från Kina och Indierna i den yttersta östern af gamla verlden och från britiska öarne i den yttersta vestern hafva de båda solkströmmar flutit, hvilka synas bestämda att befolka Amerikas köntinent och Australiens öar. Emigranternas antal från Storbritannien har isynnerhet ökats. År 1863 lemnade 223,758 personer Englands kuster, emot 121,214 emigranter 1862 och 91,770 år 1861. Emigranternas antal för sistl. år öfverstiger årligen hvartenda års alltsedan 1854, De förenade verkningarne af potatisnöden i Irland och guldupptäckterna i Australien, hvilka gjorde, att antalet emigranter från Storbritannien ökades från omkring 70,000 år 1844 till 368,764 år 1852, tycktes hafva efter hand försvunnit, men emigranternas antal under de tvenne sista åren utvisar ett återvändande. Emigranter, ej allenast från Storbritannien, utan äfven från Tyskland, Sverige och Norge passera Canada på väg till Vestra staterna. År 1862 landstego ej mindre än 5,289 utvandrare från Sverige och Norge i Canada, af hvilka ej flera än 40 st. tros hafva stannat derstädes. Sistl. år passerade 4 d 5,000 tyskar och norrmän på samma sätt genom Canada. Inför Englands parlament ha äfven andra siffror af intresse framdragits, och förtjenar att bland dem särskilt nämnas en redogörelse af ledamoten Luidsay för Englands stigande sjöfartsrörelse, allteftersom de band lossats, hvilka tryckt på densamma. År 1849 uppgick Storbritanniens handelsflotta till 3,500,000 tons; år 1862 var den 4,950,000 tons. År 1849 hade det ångfartyg om 167,000 tons, förl. år 600,000 tons. År 1849 uppgingo de med last inoch utklarerade britiska fartygen till 9,700,000 tons; år 1863 var siffran 15,300,000. Under samma tid har Englands utförsel stigit från 59,000,000 p. sterl. till 146,000,000 p. gterl.